Fredagen höll på skita sig innan den börjat. När jag kom hem efter träningen i torsdags kväll. Gjorde jag som jag brukar göra när jag kommer hem. Kollar E-posten. Som vanligt var här en hel del mail. Men ett var i mitt tycke väldigt på gränsen. Jag hade helt plötsligt blivit tilldelad en uppgift i Malmö. Jag hade inte blivit tillfrågad överhuvudtaget, om jag hade tid eller möjlighet att fixa detta.

Jag blev ganska sur, att man tar för givet att jag skulle lösa detta. Jag försökte få tag på människorna som låg bakom mailet. Men ingen svarade överhuvudtaget. Jag kände mig tvungen att åka in till Malmö, och lösa det uppkomna. Vilket de förmodligen förstod att jag skulle göra.

Jag vaknade på fredags morgonen, och insåg att det var ett riktigt trevligt väder utomhus. Efter en snabb kopp kaffe och en dusch, begav jag mig.

Jag hade egentligen bestämt med folk i skogen denna dag. Vi skulle spårat och köra lydnad. Så var det bestämt. Jag fick lämna återbud helt enkelt. Det var inte vad jag räknat med.

Nu gick det snabbare än vad jag trott, i Malmö. Jag ringde mina kompisar. De hade hamnat på TEBA i Höör. Alla som varit där vet att det kan ta tid att komma ut från denna affär. Det är förmodligen Sveriges mest välsorterade hundaffär. Man hittar allt i denna butik. Ett paradis för hundidioter!

Det verkade som om jag och Ztorm skulle få träna ihop med dem. Vi bestämde ett nytt klockslag. Jag tryckte gaspedalen i mattan. Vi kom ungefär samtidigt till utsatt plats.

Det blev en uppsluppen stämning när vi sågs. Det var ett tag sedan vi setts, så det var mycket uppdateringar om händelser och annat som inträffat sedan sist.

Vi började tillslut att göra det som vi hade för avsikt att göra. Det vill säga trampa spår. Vi trampade till varandra. Jag ville inte ha någon information om Ztorms spår. Jag sade att jag ville ha ett spår till honom som fick innehålla vadsomhelst. Jag ville ha problemlösningar!

Jag trampade ett spår till Charlotte och Doris. Jag skojade till det för dem. På vissa ställen fick Charlotte och Doris ha med sig klätterutrustning. Spåret var cirka 450 meter. Alltså inga längre sträckor. Men här var mycket som Doris behövde sortera ut. Jag följde blandannat ett motionsspår. Som var väl besökt av motionärer.

Efter stormen som vi hade för ett tag sedan, ramlade det mycket träd i skogen. Dessa utnyttjade jag flitigt. Jag gick rakt igenom ett enda stort plockepinn.

Här visste jag att det skulle bli jobbigt för föraren att ta sig fram. När Charlotte och Doris kom till detta parti. Var redan pulsen på Charlotte hög.

Hon hängde inte med i Doris tempo längre. Hon släppte linan, och började klättra upp och ner genom bråtet. Doris fortsatte i sitt eget tempo, ett bra tag. Tillslut markerade hon föremål i spåret.Då han Charlotte ifatt henne. Charlotte flåsade som en frustande tjur. De fixade spåret klockrent. Alla föremål markerades mycket fint.

Även Ztorm hade enligt uppgift fått ett jobbigt spår. På vissa ställen fick jag krypa för att komma förbi. Definitionen av svårt spår för Ztorm, kom på skam! Han kunde ta sig fram utan några större problem. Däremot jag fick jobba rejält.Han tog spåret mycket fint. Han markerade samtliga föremål.

Eva och Hubba jobbar en del med markeringarna i spåret. Charlotte hade trampat ett mycket trevligt spår till dem. Hubba fäste fint i kärnan. Han markerade samtliga föremål.

Det verkar som om Eva har hittat nycklarna till markeringssystemet. De jobbade verkligen ihop som ett team.

Vi körde ner till Höör brukshundklubb efter vi var klara i skogen. Vi körde ett rejält pass lydnad, med samtliga hundar.

På lördagen hade jag och Anna-Kerstin utbildning av nya tävligsledare i lydnadsklasserna, på Höör brukshundklubb.

Denna dag skulle de omsätta sina planritningar till verklighet. De hade fått läxa till denna träff, att rita banor skalenligt. De hade fått olika måttangivelser på själva lydnadsplanen. Vissa av dessa var relativt tuffa.

De hade tagit uppgiften på stort allvar. Samtidigt insåg de betydelsen av en ordentlig planering. När banorna var klara, började de kommendera varandra i elitklass.

Vissa har relativt stor erfarenhet. Medan andra således inte har detta. Det blev en hel del om själva kommenderingen. Och hur man bör göra denna för att det ska bli bra för de tävlande i ett skarpt läge. Det ser mycket lovande ut.

På söndagen var det kurs igen. Micke Bonder och jag var ute i Fulltofta med appellspårkursen.

Det ser riktigt bra ut. Jag kunde konstatera att de flesta förarna, mer och mer börjar tänka som spårhundsförare. De har förstått att de måste delegera ner ansvaret till sina hundar. Det är inte så lätt i början. Alla trampar spår till varandra. Utvecklingen är dramatisk.

Något som jag tycker är riktigt roligt, är att de har bildat en träningsgrupp. De håller kontakten med varandra även mellan kurstillfällena. De hjälper varandra med allt. Det bådar gott för framtiden.

I kväll är det som vanligt träning med skyddsgruppen. Jag hörde att appellkursarna också skulle träffas på klubben ikväll, för att köra lydnad ihop. Det är verkligen roligt!