BLOGG: Ett roligt tefonsamtal.

Idag så hörde en av hundägarna av sig, som har fått enskild träning i Höör brukshundklubb regi. Det var Anneli med Tindra. Hon hade lovat att hon skulle höra av sig, och berätta om hur det gick i hemmet med Tindra. Tindra är blandning mellan Schäfer och Dobermann. Anledningen till att Anneli sökt hjälp, var att Tindra jagade och gjorde utfall mot människor, och var allmänt oregerlig.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hennes favorit sysselsättning var att ta upp jakten på joggare. Inte så lyckat kan man tänka? Vi hade vårt första möte i måndags. Anneli fick en förklaring till varför Tindra betedde som hon gjorde.

Vi pratade ihop oss om problemet. Och vad man skulle göra åt detta. Så att Tindra slutade upp med att ta en massa onödiga beslut ute på deras promenader.

Vi körde några övningar på klubben, samt att vi riggade situationer där Tindra vanligtvis utlöste sina jaktbeteende. Anneli förstod direkt vad jag menade med kroppsspråkets betydelse, och hur hon behövde agera för att Tindra skulle sköta sig. Det blev en omedelbar förändring i Tindras Beteende.

Anneli fick med sig en massa råd och tips, om hur hon behöver agera i vardagen ihop med Tindra. Anneli tog över som ledare i deras lilla flock. Man såg direkt på hunden att den tyckte det var skönt att slippa fatta en massa beslut som den inte var mogen att fatta. Anneli satte sig i förarsätet, vilket Tindra verkligen uppskattade.

Hon kopplade av helt. Stressnivåerna gick ner dramatiskt. Så idag hörde Anneli av sig. Hon var eld och lågor. Hon berättade om den ena episoden, efter den andra. Hon undrade varför ingen berättat och visat henne detta på den privata hundskolan? Hon har lagt ner tusentals kronor på att få rättsida på Tindra. Hon har gått kurs efter kurs, och beteenden som hon ville ha hjälp med har bara blivit värre och värre. Allt detta enligt Anneli själv.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hon menade att Tindra hade blivit en helt annan hund. Tindra slutade upp med att går runt i hemmet utan mål. Hon gick och lade sig istället när de kom in i bostaden.

Hon gick till och med ner till joggingspåret med henne. Dessa brukade hon undvika, för att det alltid blev problem. Nu har Anneli fått nycklarna till hur hon bör hantera situationer innan de uppstår, i framtiden.

Hon berättade att tack vara Tindras beteende undvek hon en massa saker. Hon avslutade samtalet med att berätta, att imorgon skulle hon och Tindra åka tåg till Ystad. För att promenera i stan.

Detta tyckte jag lät som en jättebra ide`. Jag bara påminde henne lite om hanteringen inför morgondagen. Det låter nästan för bra, för att vara sant. Lycka till Anneli och Tindra. Ni kommer få många och roliga år ihop!

4 reaktion på “BLOGG: Ett roligt tefonsamtal.”

  1. Ja, du är en klippa, Mats! Kul att det funkat så bra – alla hundar förtjänar att känna sig lugna och trygga. Tindra är säkert en mycket lyckligare hund idag!

    Dina förslag och metoder gav ju omedelbar utdelning även vad gäller Leet, som jag har haft liknande stress-problematik kring, bl a med utfall mot joggare: En vallhund på Stockholm Maraton

    Vad jag förstått så har Anneli tidigare – istället för att få hjälp att ta tag i problemet (dvs stressen hos Tindra) fått betala dyrt för en massa klickerträning etc.

    Klicker i all ära, men det är väl knappast en lämplig problemhundslösning att ge den redan frustrerade hundägaren ytterligare en pålaga… dvs att hantera klickern.

    Jag vet att klicker funkar bra för många hundägare som har det ”handlaget” och då kanske framförallt vid inlärning av olika moment och trix. Användning av klicker kan kanske rätt hanterat även öka motivationen?

    När det gäller stressade hundar och problembeteende i övrigt undrar jag ändå om tillägget av en klicker i träningen snarare kan bli ett sätt att ytterligare fjärma hunden från sin förare och därför inte något som stärker ett naturligt ledarskap? Klickern blir ett föremål som hamnar mellan hund och förare. Vem är då hundens ledare – klickern eller hundföraren 🙂

    Jag har kanske fel i mina spekulationer. Detta är bara lite tankar jag ville ventilera. Personligen hade jag i alla fall blivit stressad av ännu en ”pålaga” i träningen, dvs att behöva hantera en klicker.

    En stressad och ännu mer frustrerad förare ger ju knappast en mindre stressad hund…

    1. Hej Lotta!
      Klickerträning är ett ypperligt hjälpmedel i hundträning. Men det tenderar att bli lite förmycket emellanåt. Ibland är det bättre att komma åt problem på annat sätt. I Anneli och Tindras fall, så var det instinkterna i hunden som kom till ytan. Tindra har en stor jaktkamp. Denna höjde samtliga parametrar i henne. Hennes stress tog i princip överhanden. Hon låste sig i situationerna.

      Det vi gjorde var att vi gjorde klart för henne att det var förbjudet att jaga. Anneli fick nycklarna till hur hon skulle ta ledarskapet over Tindra. Här användes en hel del ”klicker”. Man ska ha klart för sig att en hund gör bara det den är motiverad för. I detta fall handlade det att få Tindra att bli socialt motiverad emot sin förare.

      1. Aha…
        Klicker kan alltså vara ett bra hjälpmedel i rätt situationer – om man nu inte som jag tycker det blir en parameter för mycket att hantera….

        Snyggt jobbat och lärorikt att läsa om detta.
        Välkommen att hjälpa oss i Stockholm också – på plats!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.