Jag har nyss kommit hem från ett spårpass i Fulltofta. Jag trampade ett spår som var cirka 800 meter långt. 7 apporter plus slut. Liggtiden uppgick till 1 1/2 timme. Tanken med dagens spår var mest att hålla igång nosen på Ztorm. Eller om man vill kalla det dränering av inneboende krafter. Det är vilket som.

Jag tar det lugnt med Ztorm nu med tanke på att han har haft en kraftig sträckning, i en muskel som fäster på insidan av låret. Den sträcker sig ända upp på ryggen och fäster i sin tur uppe bakom skulderbladen. Jag vet inte om han sträckte till sig på sökträningen förra helgen?

Han visade att något störde honom under kryp övningar på tisdagens träning. Han har fått två behandlingar på kort tid. Han verkar helt återställd. Men jag vill inte chansa med Ztorms hälsa och välbefinnande. Han gör alltid sitt bästa oavsett hur ont han än har.

I Landskrona förra året. Årsdebuten i skyddet. Redan på andra momentet fick Ztorm en häl från figuranten i sidan på bröstkorgen. Momentet var fasttagande. Ztorm gick upp och stötte rejält i ryggen på figuranten. Av smällen fick figgen en framåtrotation, det innebar att hälarna på densamme åkte upp och mötte Ztorm som var på väg ner.  Han skrek till och landade på ryggen. Sedan reste han sig och upptog bevakningen.

Momentet bedömdes med högsta betyg. Jag trodde att han slagit ut någon tand. Jag frågade domarna om jag fick ta av honom munkorgen  och kontrollera munnen. Men allt såg ok ut. Vi körde igenom hela skyddsprogrammet.

Ztorm stod som dagens segrare med ett cert. Under prisutdelningen kom en helt okänd människa fram och visade mig en fotosekvens från fasttagandet. Här såg man tydligt hur Ztorm fått hälen i bröstkorgen med full kraft. Detta såg jag inte från den position där jag stod. Väl hemma igen, så märkte jag att det var något som inte stod rätt till.

Han ville inte att man tog i honom. Han ville inte komma upp och lägga sig i soffan som han brukar. Jag misstänkte att han hade ont. Jag åkte iväg med honom till undersökning. Ganska snart kunde man konstatera att två revben var brutna.

Jag kände mig som en bov. Dessa hade ju gått sönder redan på andra skydds momentet under dagen. Men jag valde att fortsätta tävlingen. Han måste ha haft enormt ont. Men han bara fortsätter att arbeta. Han är en kämpe. Jag fick en rejäl läxa denna gång. Det är alltid lätt att vara efterklok.

Dagens spår gick mycket bra. Han fäste klockrent i kärnan. Tog samtliga vinklar på ett bra sätt. Vi hade dessutom alla pinnarna med oss in.