En lugn promenad i parken

Svart eller vitt. Inte en grå sörja?

Bland det svåraste inom hundvärlden är att vara konsekvent i alla situationer. Framförallt syns detta fenomen väldigt ofta i samband med träning, och såkallat icke träning. Många får hundarna att prestera väldigt bra på grön gräsmatta. Samtidigt som det överhuvudtaget inte går att ta en lugn promenad på hemmaplan? Varför blir det så…

Den viktiga grunden är A och O.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En av de största orsakerna till detta är att vi som hundförare gör avkall på ordning och reda, sålänge vi inte är på appellplanen. När vi tränar är vi väldigt noga med allt. Lydnaden blir situationsbunden till platsen där vi normalt tränar. Det behöver inte bli så.

Det handlar mycket om att skapa rätt förutsättningar och förväntningar hos hunden. Alla hundar är olika, både mentalt och extriört. Men en sak har de gemensamt. De tycker om att vi som förare är tydliga emot dem. Med detta menas att hunden ska få ha tydliga ramar och kravställningar.

Man måste börja någonstans. Det innebär inte att vi ska gå in med någon kadaver diciplin på en valp eller unghund. Men vi kan skapa rätt förutsättningar för ett trevligt liv ihop med hunden. Idag finns det alledes för många hundar som inte får leva ett normalt liv, pågrund av att man missade den viktiga starten i hundens liv.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Att deligera ansvar till hunden, och låta den växa som individ?

Då är det kanske lättare att inte låta hunden vara med i olika sammanhang. I en förlängning blir det ofta problem med dessa individer. Mycket handlar om sunt förnuft.

När vi får hem vår efterlängtade valp, så börjar vi direkt sätta upp ett regelverk runt omkring dem.Vi har till exempel bestämt var hunden ska äta, sova och så vidare. Denna uppräkning kan göras hur lång somhelst.

Det är inte här problemen brukar komma. Utan först när vi ska börja ta med oss hunden ut i olika sammanhang, händer det något i huvudet på oss människor.Vi är noga med att hunden inte får tugga på skor, hoppa upp i olika möbler och så vidare i hemmet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Följeslagare eller ledare, det är den ständiga frågan…

Men i kontakt med omvärlden upphör ofta alla normer och krav på hunden. Den får uppträda hur den vill. Vi bara anpassar oss till detta. Hunden drar som en draghund i kopplet, på våra promenader i närområdet. Den får helt bestämma fart och riktning för dessa rundor. Vi överlämnar allt ansvar till hunden.

Vi blir följeslagare till hunden. Det borde vara tvärtom! Hur skapar vi då lugn och ro på våra turer ihop med hunden. Det börjar redan i hemmet innan rastningsrundan. De flesta hundarna blir ivriga när det går upp för dem att det är en promenad på gång. Vår uppgift är att lugna ner hunden innan vi går ut.

Vi skapar ritualer för hur man förväntas vara, om man är en hund. Det viktiga i sammanhanget är att hunden ska vara lugn och harmonisk innan ytterdörren öppnas. Stressnivån hos hunden ska vara låg. För vissa hundar är detta inte helt lätt. Men om vi är noga, och verkligen ser till att hunden är i balans så ökar förutsättningarna för att promenaden ska bli så där underbart trevlig som en hundpromenad kan vara.

 

Lugn och harmoni i samspelet med hunden…

Har vi hunden i rätt balans kan vi dessutom påverka den, på ett helt annorlunda sätt. Vi bör vara noga med att den inte får dra i kopplet. Detta drar bara igång kamplusten i hunden. Om nu fallet är sådant, att hunden ligger på kan man testa lite olika saker.

 Ett sätt som brukar fungera är att man stannar upp helt när hunden börjar dra. Detta brukar resultera i att hunden vänder sig om och tar kontakt med den som håller i kopplet.

Ibland tar detta lite tid. Men det är bara att vänta ut hunden. Sedan går man vidare tills hunden drar igen.Samma sak igen, man stannar och väntar ut hunden. Ganska snart börjar hunden förstå att det bara blir tråkigt om den drar i kopplet. Hundens uppgift under promenaderna blir att se till att kopplet aldrig sträcks. Är man noga så ser man stora förändringar bara på ett par dagar.