Det har hänt mycket roliga saker under hösten. Ztorms och min träning har fått stå tillbaka en del pågrund av detta. Men det känns som om att vi är tillbaka i full styrka igen. Vi har fått avstå en del tävlingar som jag velat åkt på. Men vad gör det egentligen. Jag har fått uppleva saker som jag förmodligen aldrig får vara med om fler gånger. Men man kan ju alltid hoppas.

I september fick jag  förmånen att få vara med om att vara tävlingsledare på polishund SM. Jag hade hand om lydnaden. Denna skiljer sig åt en hel del mot vad jag normalt är van vid.

Många moment är relativt lika, men ändå inte. Det kan vara till exempel hur inkallning med ställade inte avslutas som inom SBK. Det är många detaljer som är olika inom de flesta momenten.

Jag lusläste reglerna i flera veckor innan mästerskapet. Jag ville förvissa mig om att allt blev hundraprocentigt. Jag lade upp lydnadsplanen på hemmaklubben många gånger innan det blev skarpt läge.

Vid ett tillfälle hade jag lite publik när jag höll på med mina koner på appellplanen. Efter ett tag så stegade dessa in på planen och undrade vad jag höll på med. Det var två rutinerade tävlingsförare inom SBK. De trodde förmodligen att jag fått hjärnblödning. Jag höll på med fria följet vid detta tillfälle.

I Polis reglerna står det att hundarna ska prövas i cirka 3,5 minuter i linförighet och lika länge i fria följet. Jag hade suttit hemma vid köksbordet tidigare och klockat mig själv, medans jag tänkte mig banan. Jag kom fram till att 3,5 minuter är en väldigt lång tid att gå linförighet och fria följet.

Jag var tvungen att testa detta i verkligheten. I verkligheten blev detta väldigt många meter. I mitt tycke alldeles för långt. Jag kan förstå att man vill se en uthållighet i polisens tjänstbarhets prov. Men nu var det ett mästerskap, med publik på läktarna.

Jag befarade att dessa skulle somna med cirka 7 minuter linförighet och fritt följ. Jag ringde upp polismyndigheten och påtalade detta. Jag ville korta ner dessa moment väsentligt.De köpte mina argument fullt ut. Jag fick fria tyglar att lägga upp ett trevligt och utslagsgivande lydnadsprogram.

Ett moment som var helt nytt för mig var inkallning med störning och fria följet med störning. Jag hade funderat en hel del på hur man skulle få till störningar på en lagom nivå.

Jag köpte en jättestor presenning 10 gånger 12 meter. I det mest prassliga material jag kunde hitta. Ekipagen fick springa över denna, göra stegförflyttningar under det fria följet. Det kändes som en lagom störning.

Hundarna hade inte direkt några större problem med detta. Däremot så ändrade förarna sin springteknik. Det blev väldigt höga knän på de flesta, som i sin tur påverkade deras hundar.

På inkallningen med störning hade vi en cyklist som cyklade emot den inkallade hunden. Jag var lite orolig att vi skulle få några felbeteenden under detta moment.

Flera av hundarna hade full koll på den mötande cyklisten. Men samtliga hundar valde att göra rätt. Cyklisten kom parallellt emot dem på cirka 4-5 meter ifrån dem.Det var riktigt roligt att få vara med och lägga upp polishunds SM. En nyttig erfarenhet, som är väldigt få människor förunnade. framförallt civilister.

Jag hade också förmånen att få vara med på IPO VM i Malmö. Det var roligt att få vara en liten kugge i detta stora spektakel. Enligt uppgift skulle det vara det störta VM:et som gått någonsin?

Våra Svenska deltagare gjorde ett magnifikt VM. De visade verkligen upp sig från deras bästa sida.

Just nu håller jag på med att fundera och planera inför Bruks & IPO SM 2015. Jag har fått förmånen att vara tävlingsledare/grenansvarig för skyddshundarna under SM.

Jag ser verkligen framemot detta. Jag har fixat marker och skrivit kontrakt med markägarna. Jag har letat efter en riktigt bra avsöksruta. Det har inte varit helt lätt. Rutor finns det gått om. Men jag vill att logistiken med parkeringar, publik, toaletter, mat o.s.v. ska vara riktigt bra.Jag har hittat en riktigt bra plats som kommer att fungera utmärkt. Både för de tävlande ekipagen och publik.

Rutan i sig är lagom svår. Jag hade först en annan ruta i tankarna. Men jag tyckte att den var lite väl utslagsgivande. Den är inte bara tuff för ekipagen. Jag tänkte även på våra domare. De hade blivit helt slut körda.

Rutan ligger i en sluttning med mycket stark lutning. På vissa ställen hade domarna fått gå ner och krypa på alla fyra föra att ta sig upp eller ner mot figuranterna. Vi har varit där och tränat några gånger med gruppen. Man blir helt slut, både tvåbenta och fyrbenta.

Men den är riktigt att köra söket där. Man kan inte begära att domarna ska ta sig fram i en sådan eländig terräng för 15 ekipage. I sådana fall hade vi fått snabbutbilda Gunde Svan & Ingemar Stenmark till domare. De hade under sina glansdagar förmodligen tyckt att det var ett trevligt område att springa i.