Igår åkte vi upp till Kristianstad och körde sök. Vädret var helt underbart. Det var vår i luften. För första gången i år lättade jag på klädseln. Och bara njöt! Jag insåg ganska snart att rutan inbjöd till att våra hundar eventuellt skulle kunna sträcka ut.

Vi vallade av en sträcka på 300 meter. Rutan innehöll 2 nergrävda legor. Dessutom låg de väldigt tätt ifrån varandra på samma sida av stigen.

Jag ville ha folk i båda legorna. Vi hade en lätt motvind på stigen. Så vi förvänta oss att hundarna fick figgarna i näsan, på väldigt långt avstånd.

Ztorm och jag gick ut någonstans i mitten av alla ekipage. Jag började skicka ut honom i rutan. Han gick i ett raskt och fint tempo. Han fick första figgen relativt direkt i näsan. Men inte där jag trodde att han skulle få den.

Han markerade fint. Figgen berättade att han sträckt fram sin tass emot henne. Hon agerade direkt och drog tag i denna. När jag kom ut till legan hade Ztorm ett fint avstånd till figgen. Vi transporterade i figuranten till stigen. Jag skickade vidare på andra hållet.

Han fick den ena nergrävda figgen i näsan omedelbart. Han drog mot vittringen som sipprade ut från legan. Det var inte så svårt att förutse, att detta skulle hända.

Enligt figgen hade han strykt omkring några sekunder innan han kom till skall. Han skötte detta kanon fint. Jag kom till platsen och lade honom ner och plockade ut figgen.

Han låg lugnt och fint fast vi bökade och stökade med locket till gömslet. Han fick sin belöning. Ny transport mot där jag skickat honom första gången. En promenad på cirka 100 meter.

Jag fortsatte att skicka. Han gick fint genom rutan. Vi började närma oss en lega som låg nergrävd 3 meter från stigen. Bakom ett stort nerfallet träd. Jag skickade honom rakt igenom lövverket. Han gick precis dit jag ville ha honom. Men av någon anledning fick han inte upp vittringen.

Jag flyttade mig framåt på stigen en bit. Då fick han upp vittringen direkt. Även denna gång blev det en fin markering. Även denna gång krävde jag ordning och reda av honom, när jag hjälpte figuranten ut i frihet.

Han låg och tittade på lugnt och fint. Trots att förväntningarna var höga. Det blev en hel del tomskick från cirka 100 meter till 275. Här bad jag figgarna springa ut och gömma sig. Det blev två träffar på slutet.

Jag var nöjd med Ztorms arbete. Framförallt med de helt dolda legorna.

På eftermiddagen i dag ska vi upp till Osby Bk. Jag tänkte passa på att träna lydnad på deras appellplan innan vårt möte  med gruppen som kallas för tävlings samverkan syd. Det är representanter från Blekinge, Halland, Skåne och Småland. Jag tror aldrig jag varit på Osby Bk. Men jag kan ha fel. Oftast känner man igen sig när man väl är på plats.