Idag ringde telefonen, Det var Magnus som frågade om jag och Ztorm villle hänga på och spåra ihop med med Tove och Magnus. De hade bestämt att de skulle åka till sjukhusområdet i Orup. Regnet och vindarna var tilltagande. Det började komma mycket vatten från himlen. Och den annalkande stormen började göra sig påmind.

Vi träffades nere i Höör. Sedan körde vi gemensamt upp till Orupsbacken. Jag hade aldrig varit på detta området förut. Det skulle visa sig vara ett mycket utmanande ställe för våra hundar.

Jag beställde ett spår som gick på mycket asfalt. Med många övergångar mellan mjuka och hårda underlag. Det rörde sig relativt mycket folk på området. Så har blev många förledningar på Ztorms spår.

Innan spåret rastade jag av Ztorm på en liten gräsfläck. Det jag inte visste då var att Magnus passerat precis där. Ztorm hittade snabbt spåret, sedan bar det iväg.

Redan efter cirka 10 meter slängde han sig i backen och markerade första föremålet. Det visade sig vara en liten metallbricka. Sedan bar det ut på asfalt, upp för några trappor, runt en stor byggnad.

Här blev det lite grässpår. Sedan ut på en asfalterad väg som övergick till makadam. Ztorm låg i spårkärnan. Men fick kämpa en hel del. Nu vräkte regnet ner. Med allt som detta för med sig för vittringsförhållandet. Vinden var uppe i säkert 15-15 m/s.

Sedan blev det lite gräs igen. Spåret gick parallellt med en bilväg och en gångbana. Magnus hade spetsvinklat och gått tillbaka en bit parallellt med spårbenet vi kom i från. Det var bitvis bara 2-3 meter mellan de olika benen.

Spåret blev precis som jag hoppats på. Rik på utmaningar. Ztorm gjorde klockrena markeringar på föremålen. Magnus hade bara lagt en massa metallbrickor, som knappt gick att se. Men även en skruv hittade vi i spåret.

Jag blev väldigt imponerad av Ztorm. Det var inga optimala förutsättningar. Kraftig vind, och regn. Dessutom gick människor kors och tvärs över spåret. Det var med en stor tillfredställelse som vi gick tillbaka till bilarna. Ztorm älskar utmaningar. Det fick han så det räckte och blev över!

Jag hade trampat ett Spår till Tove och Pärlan. Tove ville ha många underlagsskiften. Jag trampade ett spår som var cirka 120 meter.

På denna sträcka så hann vi med spår på gräs, korsning av asfalterad gångväg 3 gånger, och en övergång vid en landsväg. Pärlan och Tove jobbade på de tog sig till slutet på ett bra sätt.

Pärlan markerade samtliga föremål. Pärlan lärde sig mycket på detta spår. Hon fick nya erfarenheter för framtiden.

Även Magnus och Kurrie tog ett spår som Tove hade trampat. Kurrie är bara en liten pojke, med ringa erfarenhet. Tove berättade att när hon gick spåret till dem fanns det inga vattenpölar. Det gjorde det nu. Det var ordentligt vattensjukt.

Kurrie gjorde ett imponerande jobb. Det lilla livet fattade snart att det var nya förutsättningar. Det var första gången de gick ett spår som någon annan trampat. Det ser mycket lovande ut!

Nu ska jag in i duschen. Det är dags att göra sig i ordning för kvällens begivenhet. Julbord. Det ska bli riktigt gott!