På tisdagens träning ihop med gruppen, kände jag mig irriterad redan när jag anlände till klubben. Fråga mig inte varför, Jag blev bara på ett uruselt humör av någon outgrundlig anledning. Men jag bestämde mig ganska snart för att gaska upp mig och köra på med lydnaden som det var tänkt med Ztorm.

Jag kände direkt att jag påverkat Ztorm negativt pågrund av mitt sätt att vara. Men Ztorm jobbade på och gjorde så gott han kunde. Men jag kände mig inte fullt tillfreds med hur han utförde momenten vi tränade.

Jag insåg att jag inte kunde kräva detta av honom. Jag belönade ut honom i situationer där jag normalt kräver mer av honom. Jag fick helt enkelt göra avkall på precisionen under detta lydnadspass.

När vi kommit igenom halva passet hade mitt humör stabiliserat sig. Jag började känna mig mer tillfreds med mig själv, och mitt dåliga humör var som bortblåst.

I takt med detta blev Ztorm mer nogrann och fokuserad på sina uppgifter! Det är rätt fantastiskt vad vi sänder ner i våra hundar. De läser oss som en öppen bok. Dessutom är jag stolt över att jag klarade träna vidare med en topplocks sprängning på gång. Jag hade inte varit orättvis mot Ztorm en gång under passet.

Inför skyddet hade jag planer för kvällen. Men jag skrinlade dessa, och gick in och körde med pannband och solglasögon istället.

Med andra ord så hittade vi på en massa hyss med figuranterna  istället. Det blev en massa ordförståelse, och övningarna blev helt utflippade.

Men Ztorm älskade att vi tillsammans gav oss på figgarna och härjade. Han är helt underbar när det gäller att läsa av läget. Han provocerades till att göra fel. Men det gick inte. Han är säker när det gäller toleranser och läsa av när det är dags att agera.

Vi båda lämnade skyddsplanen väldigt glada och nöjda! Imorgon ska jag och hundarna ut på Revinge och spåra i hop med Eva Wallberg. Det ska bli riktigt roligt att träffa Eva och hennes odjur.