Igår på sommarkursen utmanade vi ekipagen lite mer. Man ska ha i tanken att vissa av dem har inte hållit på med sök överhuvudtaget. Men i ösregnet igår så trampade vi en ruta som var cirka 120 meter lång. Så att de mer rutinerade ekipagen skulle få köra fler skick helt enkelt.
Det har varit en dramatisk utveckling på samtliga hundar och förare. Men detta är fördelen med intensiv träning.
Vi har bland annat en boxer i gruppen som var väldigt blyg för människor i måndags. Hon ville inte gå fram till främmande människor.
Igår flög hon ut till figgarna och lekte med dessa och tyckte livet var underbart. Detta är något hon alltid kommer att bära med sig. Det har hjälpt henne enormt för framtiden. När hon kom upp på sökstigen under träningspasset igår, så var hon väldigt intensiv och ville bara ut och leta rätt på figgarna. Det har verkligen öppnats upp en ny värld för henne.
Sedan har vi en liten Jack Russel terrier i gruppen. Här ser man verkligen att de medfödda instinkterna triggar igång. Han far igenom skogen som en vessla. Han bara älskar denna form av träning. Även Gismo, som hunden heter har gjort väldigt stora framsteg.
Nosen är på hela tiden. Det är han tvungen till, då han inte är så stor. Han ser förmodligen inte så långt framför sig i den kuperade terrängen. Man ser att han leds mot legan med hjälp av nosen. Det är väldigt tydligt.
Sedan har vi en ung schäfer tik som heter Lykka, med viss reservation för stavningen. Hon var lite försiktig inledningsvis.
Vi hade lite problem med belöningssystemet med henne. Hon har inte så stort föremålsintresse i grunden. Det ända som ägaren visste att hon vill engagera sig i var naturpinnar.
Vi var tvungna att få henne att förstå att det var trevligt ute hos figuranterna. Men med tanke på att hon inte ville engagera sig i föremål eller näring ute i legorna. Så lät vi henne inledningsvis få bita in sig en naturpinne med en av figuranterna, som sedan försvann ut i skogen.
Med lite trixande kom hon på att detta var rätt roligt. Vi pratade en hel del om detta. Och jag berättade för ägaren att för framtiden var det viktigt att de fick upp föremålsintresset oavsett vad det ville hålla på med inom bruksvärlden. Sakta men säkert började ägaren att dra igång lek i föremål under måndagen och tisdagen.
Igår var det onsdag. Då skulle vi se om vi fått någon förändring i beteendet. Det märktes direkt att förväntningarna på hennes nya leksaker hade blivit större.
Figgarna utrustades med hennes nya saker. Lykka skickades ut i en hitta övning. Till allas stora glädje så engagerade hon sig i kamplekar i föremål ute hos figuranterna. Man kan bli religös för mindre.Det är inte många övningar hon gjort, men hon fann detta riktigt roligt.
Sedan har vi ett litet kraftpaket som heter Ebba. Ebba är en ung malinoistik. Det vilar inga ledsamheter hos henne. Det är fullt tryck.
Hennes utvecklings kurva har gått spikrakt upp i taket. Från att börjat med att bara komma ut till figgarna och få ett föremål, till att igår faktiskt gå sex skick och med en fin skallmarkering på samtliga figgar. Det imponerar på mig iallafall.
Ägaren till malletiken har även en schäferhane i sina bästa år. Han heter Hubba Bubba. Ägaren och Hubba har hållit på med söket förr om åren. Men har de senaste åren riktat in sig på spår.
Även Hubba fick köra på i söket. Det var en fröjd att se denna stora hane bli så förbannat lycklig när han insåg att han skulle få gå ut i rutan och leta rätt på människor.
Han var med i matchen direkt. Hubba är en helt naturlig sökhund. Vilken uppvisning han gav oss. Om jag förstått det hela rätt, så var det två år sedan han sadlade om till spåret.Igår gick Hubba ett rejält sök. Och som gjorde det!
Jag hade tänkt att jag skulle fotograferat våra träningspass. Men jag äger ingen undervattenskamera. Det har ösregnat hela kvällarna mer eller mindre. Men jag tror inte någon egentligen märkt detta. Alla har varit inne i träningstankarna hela tiden. Det blir många roliga diskussioner ute i skogen angående träning och utveckling av hundar, och ekipagen som sådant.
Idag tänkte vi åka till en annan plats och köra rena vindmarkeringar. Vi har haft i princip vindstilla i skogen dessa kvällar. Det började blåsa lite mer igår kväll, när vi i princip var klara för dagen. Så därför beger vi oss till ett skogsparti som är öppnare. Till igår har vi varit i djup skog.
Vi kommer även köra lite uppletande med hundarna. Det ska bli roligt att träffa folket ikväll. Nu ska jag ut och lägga spår till mina egna vovvar. Eventuellt hinner vi med ett lydnadspass också?
Både vi två-beningar och 4-beningar stortrivs!
Underbar skog och en engagerad instruktör, bättre än så kan det inte bli 🙂
Hej Eva!
Det var tack vare er som det blev så bra som det blev! Det är lätt att vara instruktör när man känner att alla suger åt sig som svampar. Det var en fantastisk utveckling på både på hundar och människor!