Midsommar firandet är över för denna gång. Både fredagen och lördagen var helt träningsfria. Men på söndagen lasta jag vovvarna i bilen. Vi åkte till en ny plats som jag bara har passerat vid ett flertal tillfällen. Varje gång har jag tänkt att jag skulle utforska detta område. Området ligger mitt emellan min bostad och Ekerödsrasten.

Hindra skulle få inviga sin egen spårsele. Till dags datum har hon fått lånat Ztorms sele. Jag började med att trampa ett spår till Ztorm som var cirka 800 meter.  5 apporter plus slut. Liggtid cirka 2 timmar.

Dagen till ära släppte jag på honom vinkelrätt mot spåret. Det var ett tag sedan vi tränade upptag. Så det skulle bli intressant och se hur han löste detta. Vädret var optimalt. cirka 15-17 grader varmt och duggregn.

Till Hindra trampade jag ungefär 70-80 meter. Ett helt rakt korvspår. Med hennes favorit leksak på slutet. Liggtid uppgick till 30 minuter. Medan hundarnas spår låg till sig en stund, så trampade jag upp en tävlingsmässig uppletanderuta. Däremot lade jag ut väldigt många föremål i denna. Det blev 15 stycken av olika slag.

Jag gick tillbaka till bilen och plockade ut odjuren för en promenad. Det är roligt att se hur Hindra har börjat röra sig i terrängen. Hon har börjat orka med att bära upp sig själv. Även hennes koordination har utvecklats. Det börjar bli lite muskler på henne,  konditionen börjar bli någorlunda anständig. Hundarna sprang lösa och busade med varandra.

Efter ett tag så hade de uträttat sina behov, så vi återvände tillbaka till bilen. En snabbt kopp kaffe han jag med. Jag började med Ztorms uppletande. Han insåg ganska snart att det var väldigt lätt att hitta föremålen.

Anledningen till detta stora antal föremål, var att jag ville träna på avlämnade av dessa hos mig. Det var ömsom vin, och ömsom vatten. Vissa föremål lämnade han riktigt fint. Men på vissa av dessa finns det mer att önska. När Ztorm hade hämtat in alla föremålen, var det Hindras tur att spåra.

Jag var väldigt nyfiken på hur hon skulle agera. Sist vi var ute och spårade visade hon upp trevliga sidor. Hon började bli rädd om spårkärnan. Så det var med en viss spänning jag lät henne ta upp spåret. Hon visade direkt att hon visste vad som förväntades av henne. Hon lät som en liten dammsugare när hon fick kontakt med spåret.

Vi kom iväg på ett betryggande sätt. Hela spåret var en lång matskål. Hon plockade systematiskt korvbit efter korvbit. Vi några tillfällen går hon av spåret en bit och kontrollerar om givningen. Men tar sig självmant in i vittringskärnan igen. Jag är inte säker på varför hon gör detta. Det kan vara så att hon behöver små micropauser i arbetet.

Hon har trots allt ingen spårkondition. Eller om det är relevant att gå ut och kontrollera eventuella korsande spår? Jag låter henne gå ut, och göra det hon nu gör.Jag kommer nog bli varse om detta längre fram i spårträningen.

Hon tog sig till slutet på ett lugnt och fint sätt.Precis som sist är det bara spåret som är intressant. Jag tror inte ens att hon noterade att hon höll på gå över skinnet som låg i slutet. Hon uppfattade inte att det var skinnet förrän jag drog igång detta. Då blev hon skitglad. Vi busade och kampade rejält ihop. Det är roligt att se att det går på rätt håll. Vi gick tillbaka till bilen.

Nu var det Ztorms tur att spåra. Jag hade en påsläppspunkt cirka 25 meter från spåret. Jag lät honom gå ut och leta rätt på spåret. Efter en viss möda fann han detta. Till min stora glädje valde han rätt håll. Ztorm  spårade tryggt och säkert.

Han tog vinklarna bra och markerade nästan alla pinnarna. Vi bommade en styck. Om jag nu hade räknat rätt. Det kändes som om han hade full koll. Därför blev jag lite förvånad när jag plockade upp pinnarna ut fickan.

Jag var mycket nöjd med bådas arbete. Vi lastade in oss i bilen och körde ner till Höör brukshundklubb. Vi skulle köra lite lydnad innan vi åkte hem igen. Men det är en annan historia.

På måndagen drar sommarkurserna igång på klubben. Det är roligt att så många har anmält sig till dessa. Det är i princip fullt i samtliga grupper. Endast någon ströplats kan erbjudas till intresserade. Det kommer folk från när och fjärran. Inte bara klubbens medlemmar, utan alla som är medlemmar i brukshundklubben oavsett vilken klubb de tillhör kan vara med och träna.