På eftermiddagen hade jag bestämt med en i kursen att vi skulle spåra ihop. Hennes hund har haft lite problem sista tiden i skogen. Jag ville trampa ett spår till dem, för att se vad det var som hände. Jag släpade fötterna rejält i marken. Det blev nästan ett appellspår. Det enda som skilde sig var att det låg en pinne på varje ben, plus slutet.

Det hade börja skymma anmärkningsvärt snabbt. Som tur var hade jag tagit rejäla riktmärken i skogen. Jag ville se om det vara föraren som påverkade hunden, eller om det var något annat som gjorde att de missade sina spår.

Hunden gjordes i ordning för att spåra. Hunden fäste klockrent i spårkärnan. Den markerade första pinnen mycket fint. När ekipaget kom till första vinkeln, hände det något. Hunden gick bara rakt över denna utan att ta notis om att spåret ändrade riktning.

Jag stannade kvar där jag med säkerhet visste att spåret gick. Efter ett tag så kom föraren på att jag stannat längre bak i spåret. Hon frågade om de hade gått över vinkeln.

I samma veva vände hunden och letade sig tillbaka till vinkeln. Men efter detta fäste hon aldrig ordentligt i spåret. Det blev flaxigt och okoncentrerat. Hon missar även nästa vinkel. Och tar sedan aldrig upp spåret igen. Det ser ut som om hon spårar. Med det är ett rent skenspår.

Vi pratade om detta och lade upp lite strategier för nästa spår. Jag ville att de skulle ta ett rejält steg tillbaka i utbildningen. Med mycket näring och raka spår. Detta höll föraren med om.

Nu hade det blivit i princip helt mörkt ute. Jag hade även trampat ett spår till Ztorm. Spåret var cirka 700 meter, 5 apporter, plus slutet. Liggtid 100 minuter. Här var en spetsvinkel. Det var läge att leta fram pannlampan. Sagt och gjort.

Jag selade på Ztorm. Jag lät honom ta spåret. Han lade sig i kärnan, sedan höll han sig där genom hela spåret. Det är fantastiskt roligt att spåra i mörker.

Man har inte en susning om någoting egentligen.Det är bara att hänga på i linan. Han markerade samtliga apporter klockrent. Han gjorde ett mycket fint arbete. Vilket jag gjorde väldigt klart för honom.

Jag blev bjuden på kaffe och äppelkaka, innan vi begav oss ner på klubben. Det var kurs på gång. Jag hade en plan med kvällens aktiviteter. Jag ville att vi skulle lägga en hel del polletter på budföringen, framförgåendet och apporteringen.

Jag delade upp gruppen i mindre gäng. Där de fick hjälpas åt med kommenderingar och så vidare. Gruppen jobbade intensivt med sina uppgifter.

På allmän begäran ville de se ett framförgående. Jag plockade ut Ztorm och körde ett sådant med honom, med kommendering. Det är tre år sedan jag höll på med detta eminenta moment.

Jag visste inte om han överhuvudtaget kom ihåg det? Jag ställde upp där tävlingsledaren ville ha mig. Och försökte göra allt efter alla konstens regler. Till min stora glädje kom han ihåg momentet. Han gjorde ett helt ok framförgående.

Efter detta började vi köra grunderna för momentet på övriga ekipage. Det tog inte många gånger innan de började förstå vad ”före” betydde. Min tanke var att locka fram beteendet med så få hjälper som möjligt.

Det är bättre om man sparar dessa som en del i en problem lösning, eventuellt senare. Men det visade sig att samtliga hundar förstod sin uppgift, trots detta.

De körde en hel del budföringar. Samtliga hundar gick bra. Det finns lite mer att önska vid ingångar vid mottagare och så vidare. Men på det stora hela gick det över förväntan.

En av tjejerna ska tävla lydnadsklass 2 till helgen. Hon ville bli kommenderad igenom sitt pass. En ruta lades upp rent tävlingsmässigt. Sedan blev de kommenderade igenom samtliga moment för klassen. Det fanns lite skavanker att rätta till. Men helheten var relativt ok!