Igår blev det ett rejält pass med Ztorm. Vi började dagen med att sammanstråla med Jenny Fick på Mörkrets väg i Fulltofta. Vi skulle spåra och köra uppletande. Jag trampade ett spår till Ztorm som var cirka 600 meter, 12 vinklar varav en var en spets. 4 apporter plus slut. liggtid 1 1/2 timme.
Ztorm fäste klockrent i kärnan. Han jobbade på koncentrerat och fint. Han tog vinklarna mycket fint, även om han fick jobba en del i spetsvinkeln.
Han markerade pinnarna klockrent. Men andra ord fanns det inte så mycket att säga om hans arbete. Jag var mycket nöjd.
Tidigare hade vi förberett en uppletanderuta. Men den fick vänta ett tag. Jag skulle hänga med på Jennys hund Bertil i spåret. Jag hade fått äran att trampa detta till honom.
Jag hade lagt in vissa saker i spåret, för att ge honom lite tankenötter. Det blev några terräng skiften, och på ett par ställen hade jag tagit mig fram på platser man normalt går runt om. Spåret var cirka 350 meter. I spåret lades 5 apporter plus slut, här låg även en burk kattmat och till slut låg en hundleksak i form av en (Kanin?)
Bertil fäste fint i kärnan. Enligt Jenny ville hon ha en tidig vinkel vid cirka 60 meter. Jag vinklade uppe på en lite kulle. Bertil fick jobba lite här. Men löste det kanon. En ny erfarenhet för honom.
Han kom till burken med kattmat ganska snart efter vinkeln. Så det blev ett litet kalas mitt i spåret. Han jobbade vidare i spåret. Vid första terräng skiftet fick han tänka till lite.
Han kalibrerade om nosen och löste även detta på ett bra sätt. Jag hade varit lite taskig emot honom. Jag hade lagt en pinne precis i detta. Detta var för övrigt det enda föremål han missade. Han tog lärdom under spårets gång.
Han blev snabbare och snabbare på att sortera ut vittringen på olika terräng avsnitt. Det var en fröjd att gå med bakom och titta på hur han arbetade. Framförallt se hur han tog till sig nya erfarenheter, och använde dessa direkt under resans gång.
Han kom till slutet på spåret. Han var såklart lite trött. Han hade fått fatta en massa nya beslut. Det blev nog så perfekt det kunde i frågan om längd och svårighetsgrad. Jenny lät honom förstå att han var världens bästa vovve.
När vi kom tillbaka till bilarna, så var Jennys andra hund spårlöst borta. Paniken kom. Grindarna till bilen var stängda. Men där var ingen hund. Det for många tankar genom huvudet.
Vi började ropa på henne. Men ingen hund gav sig tillkänna. Jag blev mer och mer övertygad om att schäfer tiken Liv hade blivit stulen. Adrenalinet och maktlösheten tog överhand.
Jag skulle precis ringa till Polisen och anmäla en hundstöld. När jag bad Jenny att titta inne i bilen. När hon öppnade dörren, så stod Liv innanför och undrade varför vi sprang omkring och kallade på henne. Hon hade lyckats tränga sig förbi lastgallret i bagaget utrymmet.
Det är ingen stor glipa hon har tagit sig förbi. Vilken oerhörd lättnad att hon inte var försvunnen. Man blev helt matt i kroppen, när alla stresshormoner börja lägga sig.
Vi fick nog en tankeväckare båda två. Jag gick och fällde ner luckan på min bil, och låste denna. Det var ingen trevlig erfarenhet. Hjärnspökena drog igång. Vad skulle man gjort om ens hund blivit stulen?
Det förekommer trots allt med jämna mellanrum att hundar blir stulna. Jag kommer nog alltid låsa till Ztorm, om jag inte befinner mig i omedelbar närhet.
När vi landat och kroppens paniksystem började bli utsläckt, körde vi uppletande med våra hundar. Alla tre hundarna gjorde ett mycket bra jobb. Ztorm tuggade minimalt på föremålen. Efter vi var klara med uppletandet åkte vi åt varsitt håll.
Ztorm och jag åkte hem och käkade middag. Sedan stack vi ner till klubben för att träna med gruppen. Det blev som vanligt ett lydnadspass och lite skydd på detta. Jag och Ztorm blev kommenderade. Vi körde de sista förberedelserna inför söndagens skyddstävling i Kristianstad. Ztorm gick mycket fin lydnad.
På skyddet körde vi bara ärm transporter. Han var tokladdad, men skötte sig bra. Jag utmanade honom att begå misstag. Men han var med på detta. Idag tänkte jag köra lite framåtsändande och köra apporteringarna. Sedan är det bara att invänta söndagens begivenheter. Jag längtar!