Kursverksamhet

Det diskuteras en hel del om kursverksamheten inom brukshundklubbarna runt om i landet. I de flesta klubbarna är kursverksamheten mycket bra. Utbildningen av hussar, mattar och deras hundar följer en röd tråd. Men på vissa håll råder det en outtalad frustration.

Den viktiga ”röda tråden” i utbildningen

Där det är upp till instruktören i aktuell kurs att i princip lägga upp det precis hur de vill. Det innebär att kursdeltagarna får ut olika mycket av sina kurser.

De flesta instruktörerna är hängivna och gör ett mycket bra jobb. Men många gånger saknas den röda tråden igenom utbildningen. Följden av detta blir att hoppet till nästa kurs blir väldigt stort.

klubbarna plockar fram olika utbildningsplaner som ska följas. Men om den aktuella instruktören inte inser att de är en bricka i hela utbildningssystemet. Så kommer det bli problem längre fram. Det är viktigt att instruktören förstår sin uppgift, i en helhet i klubbens kursverksamhet.

Allt hänger ihop…

Gapet mellan kurserna kan då bli övermäktigt för hundägare och deras hundar. Detta skapar frustration. I utbildningsplanerna som plockas fram på de olika klubbarna, bör innehålla vad som ekipagen ska ha med sig efter avslutad kurs. Så att de kan tillgodogöra sig nästa steg i utbildningen.

Mycket beror på vilken insikt instruktören har om de olika utbildningsplanerna i sina klubbar. Tanken måste ju vara att kursdeltagarna ska kunna gå flera olika kurser med sin hund, och utvecklas ihop.

Som det ser ut på flera håll idag. Så blir det ofta tvärnit i efterföljande kurs. När instruktören inventerar kursdeltagarna och deras utbildningsnivå, inser denna många gånger att de inte kan följa utbildningsplanen som det är tänkt?

Det borde ligga ett minimum krav i samtliga kurser. Folk betalar pengar för klubbarnas kunskaper. Det är klubbarnas ansvar att leverera en fullgod utbildning av tvåbenta och fyrbenta.

Kommunikation mellan instruktörerna!

På flera klubbar i landet har man träffar med samtliga instruktörer med jämna mellanrum. Man tränar ihop och utbyter erfarenheter, och framförallt diskuterar man kursinnehåll osv. På detta sätt skapar man en vettig kommunikation mellan alla inblandade.

Länken är inte starkare, än sin svagaste länk

Detta leder till att kurserna kuggar i varandra bättre. Man undviker stora avikelser i förväntad kunskapsnivå hos kursdeltagarna. Det är viktigt att det blir rätt från början.

Brukshundklubbarna hade kanske tjänat på att sätta sina mest erfarna och duktiga instruktörer på de tidiga kurserna. till exempel valpkurs, allmänlydnad, och diverse fortsättnings kurser.

Så att när det börjar bli dags för de mer tävlingsinriktade kurserna, så vet man att ekipagen har en viss grundutbildning. Idag är det inte många ekipage som fortsätter igenom hela utbildningssystemet.

Vi tappar många medlemmar på resans gång. Det är kanske naturligt. De flesta vill bara ha lite ordning på sin hund. Men tyvärr förlorar vi förmodligen även en hel del människor och hundar som skulle kunna tänka sig att engagera sig i klubbarna, både som tävlande och funktionärer av varierande slag. Inte minst som kamrat!