Viljan att samarbeta med varandra

Som aktiv inom hundsporten blir man emellanåt chockad över denna intolerans som råder. Man möter denna i alla sammanhang. Hundfolket kommer att måla in sig i ett hörn om det fortsätter som det gör just nu. Det verkar som om vissa människor vill missförstå så mycket som möjligt.

Vad detta kommer ifrån, kan man bara spekulera om. En stor bidragande orsak torde vara okunskap, eller oviljan att förstå andra. Detta förhållningssätt är väldigt tråkigt. I grund och botten är det hunden som för oss samman, oavsett vad man hittar på med sin hund.

Kom inte här och hoppa..

Hela hund Sverige står inför ett gigantiskt problem, om inget görs åt detta. Idag är det vissa grupper som vill bryta sig ur vår organisation. Det finns en fara att fler följer efter. Vad händer då? Det råder ett stort revirkissande inom hundsporten i Sverige.

Där antagande och halvsanningar blir fakta. För att komma tillrätta med detta problem är det viktigt att vi bemöter andra, precis som vi själva vill bli bemötta. Det vill säga att man lyssnar på varandra, försöker sätta sig in i varandras problem och så vidare.

Dialog och förståelse

Men andra ord öppna upp för en dialog mellan klubbar, intresseorganisationer, träningsgrupper och sist men inte minst att respektera andras val av verksamhet för sin hund och sig själv. Emellanåt är det helt täta skott mellan olika inriktningar i hundvärlden.Det borde gå att samarbeta med varandra oavsett vilken grundsyn man har.

Det pratas mycket om att medelåldern är hög inom bruksgrenarna. Det är såklart ett problem. Ungdomarna väljer helt enkelt bort vår verksamhet. De engagerar sig i andra verksamheter. Där det kanske är lite högre i tak. Där de kan aktivera sin hund och sig själva på ett trevligt sätt.

Lägg inte skulden på någon annan

Detta är ett faktum. Titta bara på era egna träningsgrupper, kurser och så vidare. Det ligger på oss om vi vill att bruksgrenarna ska överleva. Anmälningarna till tävling går stadigt neråt i de traditionella grenarna. Men ökar lavinartat i Agility och Rally lydnad.

Vän av ordning kommer förmodligen säga att det är väl inte så konstigt. Det fodrar inte så mycket. Det är en lättare tävlingsform och så vidare. Detta är att misskreditera dessa människor och deras hundar. De lägger ner mycket jobb på sin träning. Och förtjänar all respekt de kan få!

Däremot kan vi lära oss en del av dessa träningsgäng. Men om vi aldrig låter dem vara med. Så har vi ingen naturlig ingång till diskussioner med mera. Vi blir mer och mer isolerade från varandra.

Den yngre generation, framtiden i SBK

Det är nog viktigt att vi öppnar upp för den yngre generationen på alla plan. Där de får vara med att påverka verksamheten och dra sitt strå till stacken. Försöka få med dem i klubbens alla funktioner.

Framförallt i en verksamhet där allt går ut på att nå resultat med den egna hunden. Vi är inga lagspelare i grunden. Men för att nå våra mål måste vi ha hjälp av varandra. Detta är inget motsats förhållande. Ingen når toppen utan engagerade träningskamrater.