Vilket språk pratar du?

När vi håller på med att lära våra hundar olika moment, är det vissa saker som är väldigt viktigt för inlärningsklimatet. En sak som kan vara helt avgörande är hurvida dressören lyckas med kommunikationen mellan sig och hunden. En hund förstår inte vårt språk. Även om man pratar mycket om ordförståelse. Men det är en helt annan sak.

Vad är det för skillnad på en signal och en retning?

Hur kan vi då nå fram till hunden? Hundar reagerar på signaler och retningar. Inom etologin brukar man beskriva detta så här. ”En signal är alltid en retning. Men en retning behöver inte vara en signal” Hur applicerar vi detta i träningen.

Skillnaden mellan en retning och en signal, är att signalen är en inlärd retning som utlöser ett visst beteende. Det skulle kunna se ut så här. Dressören håller på med kontaktövningar med sin hund. Övningen går ut på att hundföraren vill att hunden tar kontakt, när den säger, kommandoordet fot.

Att hjälpa hunden att lyckas och förstå…

Man letar rätt på en lugn plats för dessa övningar, och inleder med att få hunden socialt motiverad emot sig. Det är här retningarna blir aktuella. Vi hjälper hunden till att ta kontakt med oss genom en retning. Det kan vara en godisbit, leksak och så vidare. som vi håller synligt för hunden. Samtidigt som vi lägger på kommandoordet fot. Som är signalen i detta fall.

Tanken är att med tiden att signalen i sig ska utlösa rätt beteende. Det vill säga att hunden söker kontakt varje gång den hör kommandoordet fot. Med tiden tar vi bort godis och andra hjälper som vi använt synligt i övningen. Och lägger dessa i belöningssystemet.

När hunden utlöser önskat beteende får den en belöning som inte varit fullt synlig från början. Kommandoordet fot, har nu fått en betydelse för hunden. Hunden börjar sätta ihop signalen med ett utlöst beteende.

När man känner att detta börjar fungera fullt ut i en någorlunda störningsfri miljö. Är det dags att flytta ut övningarna, där det är mer retningar. Det kan vara synretningar i form av andra hundar, människor, fordon och så vidare.

Vad hunden uppfattar som retningar är väldigt individuellt. Vissa hundar bryr sig om alla retningar den får. Medan en annan hund negligerar utomstående retningar. Det innebär att dessa övningar går olika snabbt, beroende på hur man själv hanterar inlärningen och vilken typ av hund man har.

Alla hundar är unika på sitt sätt

Alla hundägare vill förmodligen ha en hund som är socialt motiverad emot sig. Då är det viktigt vilka signaler vi sänder till vår kompis längst ut i kopplet! Att hunden för det första förstår vad vi försöker kommunisera till den.

I en början tar man till så pass mycket olika signaler att hunden utlöser ett visst beteende. Man använder sig av belöningssystemet. Som består av fyra hörnstenar. Godis/näring, Kamp/lek, verbal och taktil belöning.

Med verbal belöning menas att vi belönar med rösten. Taktil belöning är att vi tar i, och klappar om hunden. Dessa två sista belönings delarna, är de enda vi kan använda på tävling enligt reglementet. Och då mellan momenten.

Med rätt belöningssystem för varje individ

Det fungerar kanske inte att få till alla hörnstenar i belöningssystemet av olika anledningar. Men det är viktigt att man får med så många som möjligt av dessa. Så att man har en bred palett av belöningar att ta till. Det är relativt vanligt att man fastnar i ett stereotypt belöningssystem.

Föraren går och proppar hunden full med köttbullar till exempel. Hunden uppfattar tillslut hundföraren som en foderautomat. Hunden följer med så länge det finns en köttbulle framför nosen på denna. Skulle köttbullarna ta slut av någon anledning, tryter motivationen att vara till lags.

Om man redan från början tillvant hunden vid ett bredare belöningssystem, kan man förebygga detta. I en början av utbildningen behöver hunden belöningar ofta och mycket. Men man bör succesivt lägga upp träningen så att hunden inte blir helt beroende av belöningarna i parti och minut.

Man försöker få hunden att bli uthållig, och jobba för sina belöningar. Om föraren är noga med hur den agerar gentemot hunden. Och visar den vad som utlöser belöningen. Så kommer hunden att förbli motiverad att jobba trots att den inte får belöningar hela tiden.

Som dressör bör man vara noga med vilka signaler man skickar till sin hund.  Emellanåt tenderar vissa dressörer att bli väldig luddiga i sina signaler. Man bör redan på ett tidigt stadium i inlärningen av moment, bestämt sig för hur detta ska utföras av både föraren och hunden. Allt för att det ska bli väldigt lätt att tolka våra signaler för hunden. Framförallt gäller det att vara tålmodig och positiv i vår relation till hunden. I detta ingår att vi stöttar och motiverar våra hundar.