En vanligt förekommande anledning till att det går mindre bra på tävling är att man många gånger inte kommit ur inlärnings fasen. Hunden har blivit beroende av belöningar och hjälper, för att kunna utföra sin uppgift.

Träning och tävling

Även om hunden går riktigt bra på träning, så är det en helt annan sak att gå ut i tävlings sammanhang och prestera på topp.

Inte bara självklara saker som nervositet och anspänning ställer till det för ekipagen. Utan sättet man förbereder hunden för uppgiften spelar stor roll.

Många tar aldrig steget från inlärning till kravfas. Där vi ställer krav på hur hunden ska agera i en given situation. En duktig dressör försöker få in sig och sin hund i en bubbla.

Min kompis, fixar spåret…

Där allt runt omkring är av underordnad betydelse. För att lyckas med detta måste hunden ha klart för sig vad som krävs ut av den. Det handlar om att man blir ett team, där föraren delegerar arbetsuppgifterna mellan sig och hunden, och vice versa.

Man släpper i vissa fall på att ha bestämmande mandatet i teamet. Där hunden får fria tyglar att lösa uppgiften. Varför jobba emot naturen?

För att nå hit måste man lägga en mycket god grund i utbildningen. I en början så hjälper man och vägleder sin hund så att den förstår vad vi vill att den ska göra.

Vi börjar med korta snabba övningar med mycket belöningar och visar hunden på alla sätt att den är duktig. Vi visar med andra ord uppskattning för ett visst beteende. Vi har även möjlighet att bygga upp ett belöningssystem som hunden verkligen uppskattar.

Ett belöningssystem kan vara uppbyggt på många olika sätt beroende på hur hunden uppfattar belöningen. Men erfarenheten säger att man ska försöka få in så många olika belöningar som möjligt redan på ett tidigt stadium i utbildningen. Näring/godis, kamplek, jaktlek och sist men inte minst socialbelöning.

 Belöningen är superviktig

Den sista av dessa är den enda belöningen man har nytta av på appellplanen under tävling.

Dessutom är detta den svåraste delen att få fungera fullt ut. Men börjar man lägga in detta redan från början av inlärningen kommer man förhoppningsvis alltid ha en belöning med sig.

Alla hundar är olika. Vissa hundar vi till exempel inte kampa/leka med sin förare. Vissa hundar tar inte näring/godis under träningspassen. Därför är belöningssystemet väldigt individuellt från hund till hund.

Ett öppet sinne gör underverk

Men ibland låser man sig som dressör och bara belönar på ett sätt. Det går lite slentrian i belöningssystemet. Om man kan få till ett varierat system, så uppfattas detta oftast väldigt positivt av hunden.

Köttbulle lydnad, räcker det?

När belöningssystemet börjar fungera och hunden bjuder på rätt beteende känns det som om man svävar. Man brukar säga att hunden jobbar för belöningar.

Den har inte börjat att jobba för att jobbet i sig är en belöning. För att nå nästa steg, och gå vidare i utbildningen måste hunden förstå vissa sammanhang.

Till exempel: spårhunden måste få klart för sig att det är bara den och ingen annan som kan ta sig igenom spåret.

Det är du som kan följa spåret, kompis…

Som förare delegerar man ansvaret till hunden. Det finns nog ingen hund som inte växer med den uppgiften. Hur gör vi detta då? Till en början ser vi till att spåren är så pass lätta att hunden fixar dessa galant. Hunden blir mycket motiverad att följa spår.

Spåret i sig upplevs som självförstärkande. Hundens självförtroende och självbild får sig en boost i rätt riktning. Den känner sig värdefull för sin förare.

Detta är en bra grund att bygga vidare på. Ganska snart så blir spåren längre. Men liggtiden är densamma.

Spårlängd och liggtid

Erfarenheten säger att man ska vara försiktig att ändra på dessa parametrar samtidigt. Tids nog kommer hunden få betydligt äldre spår.

Vi tränar i princip bara spårkondition. Som renderar i att stärka bandet mellan förare och hund. Vi har nu kommit en bra bit i utbildningen. Om vi nu lagt grunden rätt så har vi hund som vet att det är den som kan spåra, inte föraren.

Teambuilding och relation.

Den upplever hela situationen som väldigt lustfylld och självförstärkande.

Dessutom är denna form av träning väldigt relations byggande av teamet, hund och människa.

Det blir lite annorlunda tänk när vi håller på med lydnadsmoment. Men principen är den samma.Vi börjar med att få hunden att förstå vad vi menar. Vi får säkert hjälpa den på vägen med hjälp av vårt belöningssystem.

Ett exempel: Linförighet. Det är vanligt att man går med belöningen synlig för hunden. Det kan vara en köttbulle eller en leksak. Det behövs säkert i början. Men erfarenheten säger att man kanske gör sig lite väl beroende av synliga belöningar.

Kontakten är grunden för allt

Man kan istället försöka få hunden att förstå att belöningen kommer. Men den behöver inte alltid vara framför nosen på den. Förslagsvis börjar man med lätta kontaktövningar. När hunden tar kontakt, så kommer belöningen. Dressören blir i början väldigt översvallande. Och gör väldigt klart för hunden att det var precis detta som avsågs med övningen.

Stäva alltid efter lyckande övningar…

Det tar inte många träningstillfällen innan hunden börjar se sambandet mellan kontakt och belöning.

I början kan det vara bra att göra dessa övningar i ostörd miljö. Hemmet är en utmärkt plats. Nu har det etablerats en kontakt mellan förare och hund.

Hund och människa på samma våglängd

Man har öppnat upp för kommunikation. Det är bara att fortsätta träningen och kräva lite mer var gång man tränar. Det kan vara att förflytta sig ett steg innan belöningssystemet går igång. Med tiden kommer hunden förstå vad som förväntas av den.

Då börjar man så smått föra in störningar i träningen. Andra hundar och människor alldeles i närheten. I början brukar man få jobba rätt så rejält, för att uppnå samma fina kontakt som hemma i köket. Men med lite envishet så går även detta. Framförallt tappa aldrig tålamodet.

Tålamod och förståelse

Det är mycket svårare för hunden att agera i en störningsfull miljö.

Det kanske räcker med att hunden tar kontakt ett kort tag, innan belöningen kommer.

Det är bara att träna tålmodigt och låta hunden växa in i uppgiften. Framförallt träna korta pass. Så att hunden inte blir uttråkad.

Då får man en massa negativa effekter istället. Sluta när hunden går som bäst. Detta är en konst.

Det ligger inte i människans natur att sluta på topp. Titta bara på många topp idrottsmän som inte klarar av att sluta i tid. När hunden klarar av att hålla kontakt trots störningar, så kommer belöningarna inte lika ofta.

Höja svårighetsgraden succesivt

Hunden får jobba lite mer innan belöningen kommer. Nu har man förmodligen kommit så långt i utbildningen att det inte finns några synliga belöningar framme.

Det är nu det är dags att börja kräva lite mer av hunden. Vi vet att hunden vet vad som krävs av den. Nu vill vi komma dit hän att oavsett vad som händer runt omkring den ska den fortsätta att agera som om att belöningen är framför nosen på den.

Det är ofta här det går lite snett i utbildningen. Föraren blir osäker och ändrar sitt agerande markant. Det är nog den vanligaste orsaken till att hunden inte längre vill samarbeta med oss. Den finner ingen fördel att bara gå i tomma intet med en förare som inte är aktiv. Här är det dags att visa ett ledarskap som bygger på förtroende, respekt och kärlek. Hjälp hunden att känna sig trygg och säker. Agera med pondus och med en hållning som inger förtroende.

Ta hjälp av träningskamraterna

Låt gärna en träningskamrat vara med och titta. När hundens beteende är rätt, ska belöningssystemet utlösas.

genom erfarenhet är det bra om man börjar med den social belöningen, innan man börjar leka, kampa eller ger näring. Detta kan man utnyttja längre fram i utbildningen.

När hunden har lärt sig det nya förhållningssättet, vilket de brukar göra väldigt snabbt. Börjar nästa steg orsak och verkan. Hunden ska nu lära sig att allt den företar sig får en konsekvens.

Man går lite djupare in i kravställning. Om hunden väljer att göra annat än lyda dig så blir det omedelbart en reaktion hos föraren. Det låter kanske hårt. Men tanken är att hunden måste förstå att på samma sätt som vi delegerade uppgifter i till exempel spåret.

Konsekvens och verkan

På samma sätt tar vi oss bestämmande rätten i lydnaden. Hunden dör inte om man visar missnöje.

Har man lagt en god grund och har i övrigt en bra relation så kommer hunden att göra allt för att vara dig till lags. Har man sagt sitt, så har man sagt sitt.

Man upprepar inte ett kommando. Det blir omedelbar åtgärd om hunden inte är lyhörd. Man kanske får hjälpa hunden att sätta sig. Fördelen med detta är att man får en hund som lyssnar på vad man säger.

Det finns tyvärr hundar som är helt söndertjatade. Den vet att det inte händer något. Och ganska snart sätter hundens sig på tredje eller fjärde kommandot. Man lär hunden att den inte behöver åtlyda kommando. Detta är förödande på en tävling.

Snabba reaktioner och lyhördhet

Vi vill att hunden ska agera snabbt och precist på tävling. Då måste vi få hunden förstå att det alltid är första kommandot som gäller.

På samma sätt kan man angripa samtliga moment som man vill att hunden ska kunna. Hunden lär sig att det lönar sig att samarbeta. Det enda vi kräver egentligen, är att hunden ska vara uppmärksam emot sin dressör.

Men som alltid gäller det att grunden måste vara mycket bra. Relationen mellan hund och människa bara ökar om vi är tydliga och behandlar dem med respekt och kärlek. Hunden kommer att se er som en ledare som de vill följa och vara i er närhet. Detta är grunderna till att lyckas fullt ut på tävlingsbanan.