I fredags var vi ett gäng som sammanstrålade och körde sök. Vi fick till en fin sök stig, där det var inbyggt en del problem. På vissa ställen var det väldigt tät vegetation. Som förare fick man tänka till lite. Med tanke på hur stigen sträckte sig, var det lätt att missa vissa områden.

Vindarna var nyckfulla för de första ekipagen. Det snurrade en hel del. Emellanåt kom det riktiga kastvindar. Jag och Ztorm gick som sista ekipage. Jag hade inte gett några instruktioner till figuranterna.

Jag sade att jag inte ville veta något om, om något. De fick göra precis vad de ville. Vi fick 5-6 tomslag innan första träff.

När jag kom ut till första legan upptäckte jag att Ztorm stod och markerade upp i ett jakttorn. Figgen hade klättrat upp i detta. En helt ny erfarenhet för Ztorm och mig.

Jag frågade figgen hur han hade betett sig när han fick vittring på honom. Han svarade att han direkt kom i gång i skall och backade ut i position. Inga försök att komma närmare figgen. Vi transporterade ut figuranten. Sedan fortsatte vi med skicken.

En av figgarna hade lagt sig 5 meter från stigen, under ett kamoflage nät, i ett väldigt tätt område. Ztorm gjorde även här en riktigt fin markering. Figgen togs in till stigen.

Vi fortsatte med vårt sökarbete. Nu blev det många tomskick på raken. Sista figuranten låg i princip i slutet på stigen. Här friskade det i med vindarna. De for åt alla håll.

Jag såg att Ztorm fick vittring i näsan på tredje sista skicket. Men han kunde inte precisera vittringen. Jag skickade ut honom på andra sidan, och tillslut kom vi till sista skicket.

Han går ut och markerar sista figuranten. Tyvärr var han på med munkorgen litegrann. Jag vet inte om det var frustration eller vad det var. Men figgen fann sig snabbt och var på honom. Jag var mycket nöjd med hur Ztorm skött hela söket. Han gick dit jag skickade honom. Systemet fungerade bra. Han slog tillbaka vid två tillfällen.

Igår lördag var det dags att åka ut med våra kursare. Det stod spår på programmet. Det är roligt att se alla dessa ekipage. Framförallt märker man att de tränar mellan gångerna.

De tar flera steg framåt mellan våra träffar. Vi delade upp gruppen på två delar. Jag och min grupp stack ner på baksidan av Mörkrets väg. Samtliga ekipage gick spår till varandra.

Vi pratade mycket om delegera ansvar till hunden, och vad detta skulle resultera i. Vi pratade mycket om utveckling och ge hundarna erfarenheter.

Det var roligt att se när de var helt utlämnade till att verkligen lita på sina hundar. När ekipagen tagit sina spår, och vi satt och fikade märkte man att gänget var exalterade över dagens övningar. De fick faktiskt se att hundarna fixade spåren utan att föraren lade sig i något. En viktig erfarenhet i den fortsatta utbildningen.

Vi körde även lite uppletande. Här har ekipagen väldigt olika nivå, av förklarliga själ. Vissa har lite erfarenhet från tidigare kurser, medan andra har i princip ett färdigt uppletande med ingångar och allt.

Det gäller att man är vaken som instruktör. Kursdeltagarna har en väldigt spridd erfarenhet/kunskap. Man måste hela tiden vara uppmärksam så att alla är med på skutan.

Vissa behöver mer grundövningar och input än andra. Men för den delen är det viktigt att de som kommit längre känner att de får vad de förtjänar i form av utveckling och nya erfarenheter.

Det är verkligen individanpassat in i minsta detalj. Men det känns att samtliga är högt motiverade och diskussionerna blir väldigt intressanta!