På måndagen så fick jag äran att träffa en trevlig tik. Med lika trevlig förare. Hon hade kontaktat klubben och ville ha hjälp med sin hund. Vi sågs nere på klubben på eftermiddagen. Anneli som ägaren heter hade förklarat för mig att hennes hund hade lite olika saker för sig. Hon gjorde utfall mot människor och hundar. Framförallt hade hon specialiserat sig på joggare.

Anneli och Tindra och en kompis kom till Anneli kom till klubben på utsatt tid. Jag hade lite föraningar på vad jag kunde förvänta mig. Så jag höll mig i närheten av parkeringsplatsen, för att se handhavandet av Tindra när de anlände.

Efter vårt telefonsamtal några dagar tidigare hade jag bildat mig en uppfattning om problemet och omfattningen. Jag såg direkt vad som var grundorsaken till beteendet. Anneli kände sig väldigt osäker på sin hund. Helt normalt med tanke på hennes erfarenheter.

Det var hunden som tog initiativ till hur de skulle förflytta sig, och vad de skulle hitta på. Efter att vi hälsat på varandra, så gick vi in i klubbhuset. Jag berättade vad jag sett. Och hur vi skulle få hunden att sluta med att bestämma agendan i deras lilla flock.Det blev ett intressant samtal. Jag förklarade hur jag såg på detta. Och berättade om hur viktigt det är med signaler och tydlighet. Anneli sa att hon kände på sig, att det hängde ihop på detta viset.

Hon har sökt hjälp på ett privat alternativ, till SBK. Detta har enligt henne bara ökat problemen. Hon förklarade vad de sagt till henne. I mina öron, var det bara ett sätt att lindra symtomen, Men inte komma åt grunden i problemet.

Det privata alernativet har sysslat med att sätta ” plåster ” på såren. Inte överhuvudtaget ta sig an detta etologiskt. Vi gick ut på planen. Redan i den inledande transporten ut ur klubbhuset, tog Tindra kommandot över situationen.

Det blev broms och belägg direkt. Tindra drog igång sin radar direkt och letade efter saker att antingen göra utfall emot, eller jaga. Vi pratade mycket om signaler och kroppsspråk. Anneli bad mig visa vad jag menade. Hon ville att jag skulle ta tindra på en liten promenad. Vi hade en riktig tur. Det kom ner en tjej som tränade agility precis i närheten där vi stod. Tindra drog igång stressen inom sig.

Jag berättade för Tindra att det kom inte på tal om att bete sig dåligt i denna situation. Det hade gått 2-3 minuter. Så började Tindra samarbeta med mig. Hon började fråga om lov. Jag räckte över kopplet till Anneli. Jag tjatade om kroppshållning och koppelhantering. Jag tror att öronen på dem skulle ramla av, på grund mitt tjat.

Helt plötsligt hände det något i huvudet på Tindra. Hon började ta kontakt med sin förare. Hon slutade upp med att vara utåtriktad. Hon började visa sin förare respekt. Anmärkningsvärt i sammanhanget var att Tindra började koppla av.

Hon var inte längre spänd som en fjäder. Det syntes på henne att hon tyckte det var skönt att Anneli tog sig an ledarskapet på ett etologiskt vis. All stress var som bortblåst.

Anneli kunde till och med jogga med henne fram och tillbaka utan att Tindra bet henne. Vi riggade situationen med en joggare. Hon visade ett stort stress påslag. Men med små medel insåg hon att hon inte fick jaga joggare.

Det gick förbannat bra för Anneli och Tindra! Hon gick till och med runt bland flera andra hundar som tränade tillslut. Detta har aldrig fungerat förut enligt Anneli. Vi avslutade med att gå igenom vår betydelse för våra hundar. Det blev ännu mer koppell, kroppshållning och vilka signaler vi skickar till våra hundar. Tindra promenerade omkring helt avslappnat, och lät sin förare fatta besluten. Vi lyfte en tung börda från hennes axlar.

Vi bestämde att Anneli och Tindra skulle träna vidare hemma en vecka eller så. Sedan skulle vi träffas igen. Det ska bli roligt att höra hur det gått. Hemma är trots allt hemma! Efter att vi började närma oss slutet på vårt möte. Började mina träningskamrater ramla in på klubben en och en.

Vi började köra lydnad. Dagens övningar filmade Jenns. Det skulle bli roligt att titta på detta lite senare. Jag hade tidigare på dagen kört igenom hopp, stegen och apporteringarna. Nu på kvällen körde jag igenom de fyra första momenten i elitklass. Vi hade ett bra pass. Framåtsändandet var näst intill klockrent.

Jag körde i och för sig inte inkallningarna till sidan. Ztorm lyssnade lite väl mycket på den som kommenderade. Så han fick bara fortsätta att gå, tills jag stoppade honom. Jag började få huvudvärk. Jag avstod skyddspasset. Jag gick bara omkring och var dryg. Ikväll ska jag träffa Terese och Lars och deras odjur. Det blir tredje gången vi ses ikväll. De fick lite hemläxa till denna tränings sejour. Det ska bli intressant och höra hur det gått!