I helgen tog vi ett rejält ryck på vår nya tillbyggnad av klubbhuset på Höör brukshundklubb. Det börjar bli riktigt fint nu. Det ska bli roligt att se den nya lektionssalen när den är klar. Det har inneburit att Ztorm och jag inte tränat så mycket denna helg. Men vi har hunnit med att spåra lite.

Igår på söndags förmiddagen åkte vi ut i Fulltofta. Jag trampade ett spår som var cirka 800 meter långt. Inga som helst konstigheter. Utan ett rent spår med 4 apporter plus slut. Liggtiden blev 1 1/2 timme. Ztorm var mycket laddad av förklarliga själ.

Han är normalt programmerad för en större aktivitetsnivå. Det har blivit mycket av att ligga i bilen denna helg. Han låg på lite väl mycket till en början av spåret. Det började nästan brinna i mina händer vid påsläppet. Han for rakt förbi första apporten, utan överhuvudtaget registrera denna.

Det gick helt enkelt lite för snabbt för att göra ett koncentrerat arbete. Jag har mig själv att skylla. Jag skulle dränerat honom på energi innan vi tog spåret. Men det är alltid lätt att vara efterklok.

Ganska snart kom vi till en vinkel. Då kände jag att hjärnan var på. Det blev mindre muskler och mer koncentration. Han tog vinkeln fint. Nu kändes det som det skulle i linan. Han låg på lite lagom. Han lade sig i ett tempo där jag inte behövde hålla emot allt vad jag orkar.

Han skötte resterande av spåret på ett fint och betryggande sätt. Vi kom till slutet på ett kassaskåpssäkert sätt. Det är konstigt att man aldrig lär sig? Jag vet av erfarenhet att Ztorm skulle bli tokladdad. Ändå plockar man bara ut honom och sätter honom på spåret.

Jag är mycket nöjd med hur han skötte stora delar av spåret. Men jag är föga imponerad av mig själv! Jag sitter nu och planerar inför kvällens begivenheter. Det är träning med skyddsgruppen. jag är högmotiverad för att köra lydnad och skydd ikväll.

Det kommer nog diskuteras en hel del på kvällens pass. Igår tog jag mig friheten att ringa upp samtliga, en och en i gruppen. Vi hade lite saker som vi behövde prata om. Dels har vi några som stått på tur att komma in i skyddsgruppen. De har varit med och tränat ett tag med oss. Jag hade lovat att de skulle få besked, om hur vida de skulle få en ordinarie plats i gruppen.

Vi börjar närma oss en smärtgräns på hur många som kan vara med och träna. Alla fick säga sin mening, utan att någon annan behövde höra vad de sade. Det framkom en hel del andra saker som vi diskuterade under våra telefonmöten. Det var intressant och lärorikt att höra vad de hade och säga om allt möjligt som rör gruppen.

På det stora hela kunde man konstatera att samtliga trivdes i gruppen. De ansåg också att vårt upplägg var bra. Men det framkom att de tyckte det blev lite väl sent emellanåt. Många stiger upp väldigt tidigt för att åka till jobb.

Någon föreslog att vi skulle starta en halvtimme tidigare. Vissa av oss har möjlighet att komma lite tidigare. Då kan vi starta upp lydnaden direkt. Så kan resterande ramla in efterhand. Där tjänar vi mycket tid.

Är vi alla på plats samtidigt, vilket händer väldigt sällan. Vi har en del folk i gruppen som jobbar natt, eller skift. Så skulle vi försöka dela upp oss och köra på två grupper. Åtminstone lydnaden.På skyddet kan detta vara svårt med tanke på antalet figuranter. Det ska ändå hållas på en viss nivå, där man känner att det blir utveckling av ekipagen.