Det är rätt otroligt vad vädret kan skifta. Igår på förmiddagen kändes det lite som om våren var på gång. Men framåt kvällen började det snöa igen. När jag vaknade i morse var det helt vitt igen.

Min motivation att åka ut i skogen och träna försvann helt. Eller rättare sagt, så är jag väldigt rädd om Ztorm. Tanken var att vi skulle kört sök idag. Och jag ansåg att det kommer bättre dagar för detta.

Jag skulle aldrig förlåta mig själv om han blev skadad på grund av att jag tvunget skulle köra ett visst moment. Så idag blev det en lugn uppstart på dagen. Först en liten rastningsrunda, sedan hem och käka frukost och titta på våra svenska skidlöpare.

Strax efter lunch stack jag ut på en skön runda med Ztorm. Vi var ute och promenerade i närma två timmar. Väl hemma igen fortsatte jag och titta på skidåkningen. Det känns som våra svenska nationshjältar har långt till formen inför stundande skid VM. Men vad gör det om hundra år.

Ztorm har slocknat i sängen. Väl avrastad och mätt. Förmodligen kör vi lite inomhus uppletande när han har sovit ut. Men den tiden, den sorgen.