Ett fantastiskt fenomen har uppstått här i Skåne. Jag vet inte hur det ser ut i övriga Sverige. För cirka två månader sedan var det ett möte på Hörby brukshundklubb. Man hade kallat figuranter och träningsansvariga till detta. Det är uppenbarligen en relativt stor skara människor som håller på med svenskskyddet och IPO kan man konstatera. De flesta mer eller mindre bekanta från tränings- och tävlingssammanhang.  Kul att så många intresserar sig för sporten!

Distriktet stod för mötet med Leif Borgenlöv och Ann Olsson, som ansvariga.  Förutom genomgången  om vilka krav som ställs på oss från samhällets sida talades en hel del om skyddslicenser och vilka skyldigheter den träningsansvariga har i gruppen.

Som träningsansvarig ska man ha stor koll på folket i gruppen. Ibland är det så att man kanske inte kör alla moment i sin egen grupp. Man kanske tränar med ytterligare en annan grupp där man till exempel tränar  sök respektive spår. Detta ställer stora krav på den träningsansvariga i skydds- och IPO grupperna. Man är skyldig att kontrollera med den som håller i denna träning för att få en uppfattning om hurvida personen sköter sin träning. Om så inte skulle vara fallet så ska i princip vederbörande inte få köra något bit arbete förrän man kan visa upp att man sköter alla delar i utbildningen.

Det pratades om huruvida en person som inte skötte sig i allmänhet skulle tillåtas att behålla skyddslicensen. Detta är ett stort ansvar man lägger på grupperna. Med rätta kan man tycka. Ingen av oss är väl förtjänta av att det springer runt en massa folk med hundar som tränar skydd som ändå aldrig leder till något vettigt, till exempel tävling eller tjänst.