Dressyrlära är ett stort område inom hundsporten. Som man aldrig kan bli fullärd i. Utvecklingen går framåt hela tiden. Idag har man mer eller mindre kommit ifrån hugg och slag i sin uppfostran och dressyr av hundarna. Detta  var mer förekommande på femtio och sextio-talet. Detta ser man inte mycket av i dag.

Du och jag min vän

Man har intagit en annan ståndpunkt. Där man förstärker positivt istället. Detta har resulterat i glada och lyckliga hundar som ser upp till sina ägare och förare på ett positivt sätt.

Idag försöker de flesta ekipage bli ett team, där förtroende och respekt är led orden. Men för att komma dit så behövs en hel del av uppfostran. För att senare gå in i ren dressyr. Det börjar med inlärning och tillslut så hamnar vi förhoppningsvis i en kravfas. Där hunden alltid utför vad vi vill att den ska göra, oavsett störningar och retningar.

Motiverade hundar

Motivationen kanske ligger på något annat när vi vill att den ska komma till exempel. Den har kanske funnit världens intressantaste buske att lukta på. Förhoppningen är att hunden kommer sin ägare till mötes, så fort denna kallar.

Hunden väljer alltid det som den finner fördelaktigt. Så man förstår att det kan bli vissa problem i vår samvaro med hunden. Det är mycket vi människor måste konkurera mot. Det finns många sätt att lösa problem på. Det som fungerar för den ena, är helt förkastligt för den andra.

Det gäller att finna en metod som passar just på den hunden, och till viss mån även föraren. Det finns inget svar som är helt rätt. Det viktiga är att man försöker lösa de problem som uppkommer.

Det är få förunnade att allt bara fungerar av sig själv. Det man ser hos hunden är ofta en produkt av det genetiska arvet och en duktig förare, eller tvärtom.

Hunden är ingen människa

Det handlar om att gå in i hundägandet med öppna ögon, och vara ödmjuk inför  faktumet att vi har med levande varelser att göra.

Hundarna blir oftast det vi formar dem till. Vårt beteende är av största vikt för att äventyret ihop med hundens ska bli så fantastiskt som man hoppas.

Många förmänskligar sina hundar,  och behandlar dem som barn. Vi låter hunden komma undan med en massa saker som vi egentligen inte vill att de ska göra.

Det finns många ursäkter för detta. Han eller hon är inte så gammal, eller att det är sött och så vidare. Listan kan göras hur lång somhelst. Men ganska snart är hunden fullvuxen. Och har lagt sig till med en massa ovanor. Som kanske vållar oss både förtret och annat obehag.

Det är alltid lättare att sätta upp gränser medan hunden fortfarande är en liten valp. Det är lätt att missa i uppfostran av olika anledningar.

Sunt förnuft

Alla valpar behöver någon form av uppfostran. Det ska inte förväxlas med dressyr. Redan innan man fått hem sin lilla söta valp bör man pratat ihop sig i familjen om vilka regler som ska gälla. till exempel får hunden vara i möblerna, får den dra i kopplet, var ska valpen sova och så vidare.

Det är viktigt att alla i familjen följer dessa riktlinjer som man kommit överens om. Så att det är lätt för valpen att anpassa sig till sin nya familj.

Hanteringen bör vara lugn men bestämd. Alla valpar hittar på lite saker som man inte vill att de ska göra. En hund som aldrig fått något vid matbordet. Finner ingen anledning att tigga om det aldrig givit någon utdelning. Så är det med många av de saker som kan uppfattas som problem.

Lugn och ro

Var alltid tydlig och lugn, och ganska snart förstår den nya familjemedlemmen vad som förväntas av den. Den förstår inte om vi användes oss av våld, skriker och gestikulerar.

Detta kommer få valpen att bli osäker och rädd. Det kommer att skapa en massa onödig stress.

Med fördel bör man lära valpen en förbudsord. Vad man väljer är oväsäntligt, några ord som ligger naturligt för de flesta är till exempel vara nej, fy eller stop.

Om till exempel valpen kommer gående med finskorna i munnen. Och detta brukar vara förbjudet i de flesta familjerna. Då går man bestämt fram till den, och med en myndig röst gör klart för valpen att detta tilltag är förbjudet. Lirka loss finskorna och erbjud en något som ni vet att hunden tycker om.

Det kan till exempel vara en leksak, tuggben eller något annat som är tillåtet att ha. Samtidigt som ni berömmer och eventuellt förstärker med en liten klapp. Ganska snart kommer valpen förstå att det inte är tillåtet att gå och hämta en massa saker.

Spontan inlärning

Är i korthet allt hunden lär sig själv. Ibland hör man påståendet att min hund kan inte sitt namn på grund av att den är så ung. Det kan tyckas konstigt. Men många gånger låter man hunden bara vara. Den växer liksom upp i ett ingemansland. Helt plötsligt inser man att hunden gör som den vill. Man börjar fundera på att gå någon kurs på någon brukshundklubb eller ett privat alternativ.

Ibland har man tur

Med spontan inlärning kan valpen lära sig hur mycket som helst. Utan att man behöver lägga ner en massa tid. Man kan utnyttja situationer i vardagen som uppstår helt spontant.

Till exempel valpen kommer och tar spontan kontakt med er. När ni ser att den är på väg emot er, kalla på den med sitt namn och något ord som ni önskar att ha som inkallningsord. Och beröm rikligt när den väl kommit in. Det kan vara bra att ha lite hundgodis, favoritsaken i beredskap.

Visa tydligt att ni blev riktigt glada. Det tar inte många gånger innan valpen förstår att det lönar sig att komma om någon kallar den. Det räcker att man gör denna lilla övning ett par, tre gånger om dagen. Hunden har lärt sig sitt namn och komma när man kallar. Dessutom har vi öppnat upp något som är mycket värdefullt för framtiden.

Den har lärt sig att samarbete alltid lönar sig. Oavsett vad man har för tankar på sitt hundägande, är det mycket värt om hunden uppskattar att göra saker ihop med flocken.

Leka in färdigheter

Man brukar säga att allt en hund kan lära sig med en köttbulle, har man gratis i framtiden. Samma spontana inlärning kan man använda sig av till många olika övningar. Sitt, ligg, stanna och så vidare.

Även när ni vill aktivera hunden med lite hjärngymnastik till exempel spår och sök, går detta alledes utmärkt att börja med spontana övningar.

Man leker in önskat beteende. När hunden blivit säker på vad som önskas, och att man vet med säkerhet att den förstår börjar man kräva lite mer. Man gör helt enkelt övningarna lite svårare efterhand. Man plockar bort mer och mer hjälper.

Men man ska vara väldigt väl medveten om att man måste repetera en hel del. Och många gånger gå tillbaka och köra grunder. Och framförallt inte ha bråttom. Skynda långsamt.