Mentalitet och avelsmål

Med jämna mellanrum blossar debatten upp om metaliteten på våra olika hundraser. En sak kan man direkt fastslå. När människan är inblandad i hundavel får det både bra, och mindre bra konsekvenser. Idag har i princip alla arbetande hundraser en uppdelning mellan en extriör, och en arbetande variant inom samma ras. Detta kan man tycka vad man vill om. Detta är ett faktum.

Får i ulvakläder..

På slutet av nittiotalet förekom det en het diskussion i en av våra största avelsföreningar. Det fanns uppfödare som menade att de fick tillbaka en massa hundar som de fött upp.

Folk klarade helt enkelt inte av dessa individer, av olika anledningar. Man förespråkade att man skulle ta fram en hund som var mer ”anpassad” till vanliga familjer.

Frågan man kanske skulle ställa sig i stället, är om man inte är helt fel på det med ett sådant resonemang. De flesta hundraserna har en rasstandard som är fastslagen i FCI. Här förekommer raser som både är mindre öppna och tillgängliga. Vissa raser har inskrivet att de ska vara skarpa, andra är mer vaktande o.s.v.

Uppfödarens ansvar

Detta är egenskaper som kan vålla problem för den enskilda hundägaren. Som uppfödare har man ett mycket stort ansvar gentemot sin ras och dess rasstandard. I detta kan tilläggas att vissa raser är kanske inte så lämpliga i en barnfamilj.

Vissa raser bör man till och med inte sälja till förstagångs hundägare, om inte man kan vara behjälplig själv, eller vet att hundköparen kommer få advekat hjälp av någon utomstående.

Som uppfödare måste man förvissa sig om att hunden får utlopp för sina genetiska egenskaper. Många av våra arbetande hundar mår inte bra av att leva ett passivt liv.

En arbetande ras behöver aktivera sina kroppar och hjärnor, samt få delta i ett socialt sammanhang. För att bli den trevliga hund som alla önskar sig.

Många uppfödare tar denna hänsyn. De är väldigt noga med vem som får köpa hund hos dem. hundköparen får full support hela livet. Oavsett vad det än gäller!

Det är inte lätt att köpa hund, eller?

Tyvärr finns det avarter på oseriösa uppfödare. Som struntar totalt i var hunden hamnar. Det handlar enbart om att få in pengarna. Sedan bryts kontakten mellan uppfödaren och hundägaren.

Vissa av dessa har satt i system att leverera hundar till folk, som de vet med säkerhet att de inte kommer att reda ut sitt hundägande. Hunden brukar komma tillbaka när den är ett till två år gammal.

Detta förekommer företrädesvis bland raserna som kan komma tänkas bli tjänstehundar inom polis, väktare o.s.v.

Här finns då ytterligare en möjlighet att tjäna pengar på en och samma hund. Man får vara på sin vakt när man tar kontakt med olika uppfödare. Fråga gärna andra som har samma ras som man är intresserad av. Oseriösa uppfödare brukar ha ett dåligt rykte.

Att inte låtas sig bli lurad

Har man inte den nödvändiga kontakten inom hund världen, är det lätt att man begår ett misstag. En uppfödare slog i en köpare att deras hundar var registrerade.

Det var de i och för sig. Men inte på ett officiellt plan, läs SKK. De hade en egen registrering för sina valpar inom kenneln.

Familjen som köpt hunden blev grundlurade. De kunde inte anmäla sin hund till önskvärda tävlingar.

De kom inte med i träningsgrupperna de ville vara aktiva i. Hunden räknades som blandras. Detta blev en väldigt dyrköpt erfarenhet. Valpen kostade dessutom lika mycket som en fullt registrerad hund.