Etikettarkiv: Stress

En vallhund på Stockholm Maraton

Leet är en 1-årig bordercollie/aussie hane som nyligen ”lärt sig” hur kul det kan vara att skrämma joggare. Skvallerträning med honom blev ett riktigt bottennapp – den träningen triggade enbart igång och befäste snarare hans oönskade beteende!

Efter konsultation med Hundvett-Mats fick jag rådet att istället:

  • Gå ut och ställa mig med Leet på Gärdet under värsta rusningstid för joggare.
  • Stå en bit ifrån joggingspåret uppkopplad, med slakt koppel.
  • Så snart en joggare nalkades i horisonten och Leet fick syn på denna utdelade jag en varnande knuff i sidan på Leet. En knuff med handen formad som en ”gripklo” (Mats får förklarar närmare)
  • Om han spände upp sig igen när joggaren närmade sig fick han på nytt känna ”gripklon” i sidan.

Det handlar om habituering

Redan efter tredje joggaren tröttnade Leet och lade sig ner intill stigen. När det kom fler joggare böjde han bara ner huvudet och låtsades att han hellre ville tugga på maskrosorna.  Detta var bara några dagar sedan!

Idag hamnade vi mitt i Stockholm Maraton:

Här springer de första "fåren" ut ur fållan
Här springer några av de första ”fåren” ut ur fållan
Intressant vy...
Intressant vy… Vilka vader… och så många!!!
Tar dom aldrig slut?
Tar dom aldrig slut?
Vätskekontroll: Leet undrar varför ingen kastar de tomma muggarna till honom
HALLÅ… här ligger jag. Passa de tomma vattenmuggarna till mig!

Det var ingen hejd på störningarna

För er som inte blev omsprungna av Stockholm Maraton idag kan jag berätta att det inte var enbart 10-tusentals löpare att ta hänsyn till, det var åskådare som skrek och klappade i händerna, lastbilar med högtalare och musik, lågt flygande helikoptrar, poliser på motorcyklar och på hästar, tomma vattenmuggar som kastades omkring vid vätskekontrollerna.

Allt en vallhund kan önska sig – och lite till

Enda gången Leet inte kunde hålla sig i skinnet idag var när vi blev tvungna att korsa löparbanan – med Leet i ett fast grepp och med språng för att hinna över. Inte helt otippat ansåg då Leet att vi äntligen skulle springa och jaga löpare och försöka nafsa dom i vaderna. Jag avstod och Leet nådde inte riktigt fram; löparen var snabbare än kopplets längd!

Kan vi gå och bada nu?
Sååå – Nu är jag habituerad! Kan vi gå och bada istället?

För övrigt en lyckad träning med klok hund. Nu återstår ”bara” att träna bort utfall mot motorcyklar och hästar och då framförallt mot de ekipage som framförs av poliser…

Men allra först måste jag få upp Leet ur Djurgårdskanalen:

Vaddå joggare? Här ligger det ju stora stenar på botten!
Vaddå joggare? Här ligger det ju stora stenar på botten – och man kan rulla dom!

Tack för ännu en nervkittlande men lärorik dag, Leet/ Matte 😉


Fotnot: Inga löpare skadades! Inte fysiskt i alla fall…