BLOGG: Det började i dur, och slutade i moll

I helgen var Ztorm och jag iväg på hundläger i Halen, Olofström. Vi kom upp strax innan lunch på fredagen. Vi var några som ville få in ett träningspass på eftermiddagen. Det var första gången som jag var i Halen. Jag hade ingen aning om vad man kunde förvänta sig. Jag hade redan tidigare bestämt att jag skulle köra sök hela helgen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Men fredagens pass i spårets tecken. Efter inkvarteringen i våra rum, begav vi oss ut i skogen. Vi trampade spår tillvarandra. Jag hade beställt ett spår som var någonstans mellan 600-700 meter. I övrigt fick man hitta på vad man ville i spåret.

För egen del trampade jag ett spår till Mia och hennes Manchester terrier. En ras som var helt okänd för mig. Det ser ut som en liten pinscher, eller en miniatyr Dobermann. Hennes storlek var ungefär som en högbent Jack Russel Terrier.

Det var en salig blandning på ekipage. När jag började trampa spåret trodde jag att jag var i ett avsnitt med fin tallskog. Men ganska snart insåg jag att jag fick improvisera lite. Vi kom in i granplanteringar som var riktigt täta. Det var inte trevlig att gå i dessa. Min rutt blev en annan. Det innebar att jag gick en del på grusväg. Jag kom även in i ett område med stora fällda tallar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En tanke for genom mitt huvud. Hur skulle denna lilla hund överhuvudtaget kunna ta sig fram i denna terräng. Det blev inget lätt spår. Det blev mycket markskiften från trollskog till kalhygge och grus om vart annat.

Liggtiden blev omkring 1 timme. Mia selade på sin hund och tog sig an spåret. Det var fantastiskt roligt att se denna lilla hund lösa alla tankenötter i spåret.

På ett ställe fick Mia hjälpa henne över två trädstammar. Hon hängde bokstavligt i luften med sina bakben. Det så rätt komiskt ut. Men Lilla Vera hade helt klart för sig var hon skulle någonstans.

Vera tog sig till slutet på ett hedrande sätt. Hon hade inte bara spårat. Det blev en naturlig agilitybana också! Vilket häftigt ekipage.

Sedan gick vi och skiftade hund. Det var Ztorms tur. Hans spår gick igenom en riktigt snårig terräng. Det blev riktningsförändringar mest hela tiden. Han låg klockrent i kärnan. Och markerade pinnarna som en dröm. Det var ett riktigt roligt spår.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Mia och jag skojade lite om alkoholintag och spårtrampning. Ztorms spår upplevdes som om att den som gått där vinglat som en berusad.

När vi kom tillbaka till bilarna var ett gäng igång med att köra uppletande. Vi kom till dukat bord. Jag gick och hämtade tjänstetecknet, och körde ett uppletande direkt.

Det var en riktigt kuperad ruta med stora stenbumlingar i. Den var inte helt lätt att skicka i. Ztorm gjorde ett bra jobb. Han missade ett föremål som låg uppe på en stenbumlingarna.

När vi var klara med dagens övningar, åkte vi tillbaka till förläggningen. Det blev en dusch och en öl. Sedan började folket ramla in en efter en.

På lördagen kom vi igång direkt med att köra sök. Vi var ett gäng på nio personer som åkte ner till en plats som heter djurvilan. Har fanns en riktigt trevlig ruta. Vi körde ovallat. Jag ville köra utan vetskap om figgarnas placering. Det lades ut tre figuranter i en mycket rolig ruta med berg och andra saker som vi Skåne ekipage inte normalt har möjlighet att träna på.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag och Ztorm kom upp till stigen. Där blev vi mottagna tävlingsmässigt. Jag fick klartecken att inleda söket. Ztorm gick riktigt fint i terrängen. När vi kommit till slutet kunde vi konstatera att vi funnit alla tre figuranterna. Jag var mycket nöjd med Ztorms jobb.

Men en sak jag behövde vi träna lite extra denna helg. Han duttar med tassen på figuranterna. Framförallt om han inte får ögonkontakt. Vi körde igenom samtliga ekipage. Här fanns vissa ekipage som hade stor rutin, medan andra hade mindre rutin.

Men alla hjälptes åt att fundera och komma med konstruktiv kritik. Det blev lunch och vi åkte ner till spårgänget som befann sig en liten bit ifrån oss. Där åt vi en jättegod sallad.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sedan blev det dags för eftermiddagspasset. Jag hade tidigare hört talas om en ruta som var väldigt krävande för hundarna. Det visade sig att vi skulle vara i denna.

Jag körde träffar med Ztorm detta pass. Figgarna flyttade framåt i terrängen. Och avslutade passet med regelrätta bevakningsövningar. Där min tanke var att jag skulle vara på honom om han duttade med tassen på figuranterna. Det var rätt typiskt. Han skötte detta exemplariskt.

Det började dra ihop sig till kväll. Samkväm och dusch stod på programmet. På söndagen körde jag markeringsövningar igen. Det blev en blandning mellan rent sök och markeringar. Det gick kanon bra.På eftermiddagen körde jag ett rejält sök fullt ut.Ingen aning om var figgarna befann sig. Han gick som en skållad råtta i en svår ruta. Han var inte på någon av figgarna. Och gjorde ett klockrent arbete. Jag var såklart väldigt glad. Vilket jag lät Ztorm få veta.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi började gå till bilarna efter ett tag. Det var dags att summera helgen. Ztorm sprang lös en bit framför oss. Vad jag inte visste var att en från en annan grupp hade kommit upp till vår provisoriska parkeringsplats. Med sina hundar.

Det blev ett rejält slagsmål. Ztorm blev ordentligt biten i bogen. Det var bara att lasta snabbt och bege sig mot veterinär. Det blev ett abrupt avslut på helgen. Det var en olycka. Det är sånt som kan hända.

Jag klandrar mig själv för det inträffade. Ingen skugga över den andra inblandade. Vi fick stryka oss till skyddet i Malmö den 22/9. Även om han är hel då. Så klarar vi inte karenstiderna på medicineringen. Men vad gör det. Det finns fler tävlingar!

6 reaktioner på ”BLOGG: Det började i dur, och slutade i moll”

    1. Hej Mia!
      Jag håller med! Det var riktigt trevligt i helgen. Mycket träning och många skratt! Kan det bli bättre?

Lämna ett svar till Linnea Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.